Annons
Recension

Saturnus ringarEn krans av livets mörka blomster

WG Sebald är både vandrare och ­iakttagare och i detta ligger hemligheten bakom den ­beslöjade lyskraften. Han förvandlar de ensliga ­bilderna till en lika vemodig som suggestiv sorgesång över alltings lagbundna vittrande. Martin ­Lagerholm har läst ”Saturnus ringar”.

Publicerad

”I augusti 1992, när rötmånaden gick mot sitt slut, gav jag mig iväg på en färd till fots genom det östengelska grevskapet Suffolk, i hopp om att kunna undkomma den tomhet som bredde ut sig inom mig efter att jag avslutat ett större arbete.” Med denna tjusande mening inleder WG Sebald sin bok Saturnus ringar, som i tid placerar sig mellan de tidigare på svenska utgivna ”Utvandrade” och ”Austerlitz”, som kom att bli hans sista bok.

Undertiteln på den idag utkomna boken lyder ”en engelsk vallfart”, och författaren/berättarjaget beskriver inledningsvis textens tillkomsthistoria som en reaktion på att han många gånger drabbats av en förlamande fasa inför de spår av förstörelse som går långt tillbaka i tiden även i ”denna avsides belägna trakt”. I enlighet med sitt författarskap i stort är Sebald även här formligen besatt av det som gått förlorat, av det förstörda, av ruinerna och de övergivna platsernas ande.

Annons
Annons
Annons