Annons

En klassklättrare söker sanningen

Under strecket
Publicerad

Kjell Johansson Sjön utan namn 355 s. Norstedts. CA 305:- Kjell Johanssons senaste roman Sjön utan namn utgör en fristående fortsättning på den uppmärksammade ”Huset vid Flon” (1997). Den nya boken består icke av spånor som blivit över från den första och tagits om hand; perspektivet är nytt, ramhistorien en annan, men i återblickarna korsar de båda romanerna oupphörligt varandras spår, som om väven inte vore färdigvävd utan med de nya berättelsetrådarna intvinnade blir tätare. I ”Huset vid Flon” är det pojken, kanske Kjell Johanssons alter ego, som berättar. Jag-berättaren i ”Sjön utan namn” är systern Eva, klassklättrare vorden liksom brodern Einar. Hon lärare på vuxenskolan, han författare. Båda härstammar från patrasket i Midsommarkransen och ingen lär ha trott dem om något. Deras far var livslögnaren och spefågeln, tillika hustrumisshandlaren och suputen Johan von Johansson, som han kallade sig - med glimten i ögat (får man hoppas) - greve af Kransen. Modern Anna var bokslukerska och försökte nog läka ihop vad ”greven” söndrade. På övervåningen i huset vid Flon bodde morföräldrarna. Mormor föreläste för barnbarnen om Hjalmar Branting och socialismen.

Annons

I den nya romanens nuplan, året är 1993, dör modern Anna. Berättaren Eva har svårt att känna annat än lättnad, och de tårar som kommer är för brodern Einars skull. Den nya skildraren, det förstår vi snart, skiljer sig väsentligt från berättaren i den förra boken. Vi får veta att Einar alltid haft svårt för sanningen. Eva är sanningssökaren och genomskådaren. När begravningen av modern är överstånden bestämmer hon sig för att analysera sitt liv. Tematiskt återvänder hon till sitt ”projekt” flera gånger i boken: ”Jag vill veta och jag vill förstå hur mitt liv blivit som det blivit.” Eva beslutar sig för att söka faderns rötter. Hon försöker få brodern med sig på resan, men han vägrar. Han vill inte veta. Men romanens författare är förstås en större sanningssökare än sitt alter ego Einar. Eva får veta att Skogstorp, varifrån fadern härstammar, ännu är i släktens ägo. Hon reser till denna ensliga trakt för att träffa sina kusiner, som fortfarande bor där, både för att få veta något om släkten på faderns sida och för att återuppleva en sommar 40 år tidigare, då hon och brodern skickades dit, som till ett ”sommarnöje”.

Annons
Annons
Annons