Annons
Recension

MåsenEn klart sevärd Måsen

Teater Galeasen är stängd för ombyggnad och man passar under tiden på att, under projektnamnet c/o, arbeta med andra teatrar. Först ut är Måsen på Elverket, med skådespelarnamn som alltid orsakar köer.

Under strecket
Publicerad

Måsen har flugit ända sedan efterkrigstiden då Tjechov åter kom att spelas på västerländska scener, som ett uttryck för en rastlös tid av förändring då gamla strukturer höll på att falla samman och individen ibland blev rester av gamla system och hierarkier. Tjechov skriver om Konstantin, son till skådespelerskan Arkadina, som vill skapa nytt, pröva andra litterära former men hånas av hennes ”vän”, författaren Trigorin som skriver och idkar självförakt med samma frenesi. På godset älskar förvaltarhustrun läkaren Dorn och deras gemensamma dotter dyrkar Konstantin som älskar grannflickan Nina som faller för Trigorin. Interiören blir en labyrint av felriktad passion som uppkommer av själsliga behov som inte har med kärlek att göra.

Stefan Larsson, chef på Elverket, har också han ett Galeasenförflutet och han lyckas mycket skickligt förena gruppteatern och dess direkta estetik med Dramatentraditionen och dess subtila, psykologiska nyanser. Måsen är en ju också text om vägval, uppror eller tradition, men också ett successionsdrama.

Annons
Annons
Annons