Annons

Den kärlekshistoria som gick att få tillEn kärlekshistoria som inte riktigt gick att få till

Elvira Vigna.
Elvira Vigna. Foto: Renato Parada

Brasilianska Elvira Vigna är en slug berättare. Hennes nya roman berättas av en kvinna i ett vacklande förhållande, som tvingas tömma sin svärfars dödsbo.

Publicerad

Något historieskrivningen har lärt oss är att vi människor är narrativa varelser. Vi gillar att berätta, helt enkelt. Och goda berättare förstår vikten av att göra historien intressant för sin publik, att samma historia kan berättas på många olika sätt som helt avgör dess spänningsvärde. Och betydelse. Den ”stora berättelsen” om människan är därför aldrig given utan beror mycket på vem som hållit i pennan. Vill man åt sanningen betraktas detta ofta som problematiskt. Vilken version är rådande? För kanske finns det inte bara en enda sanning om ett liv – utan flera?

Denna fråga tar brasilianskan Elvira Vigna fasta på i sin roman ”Den kärlekshistoria som gick att få till”. Hennes narrativa slughet gör den till ett typexempel på en text där formen är avgörande för innehållet. Berättaren, en grubblande kvinna i en vacklande kärleksrelation, har fått i uppgift att ta hand om sin partners pappa Arnos dödsbo. Under arbetet med att tömma lägenheten försöker hon hitta sanningen om hans och frun Roses till synes kärlekslösa äktenskap.

Annons
Annons
Annons
Annons