Recension

Romeo och JuliaEn kärlek utan jubel

ÖDESDIGERT. Dramatens uppsättning av Romeo och Julia är så mörk att Shakespeares alla lyriska utsvävningar förlorar bärighet. Det är som om John Caird förnekar att kärleken har kraft att övervinna alla hinder, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Christoffer Svensson och Sofia Pekkari.

Foto: SÖREN VILKS
Annons

Klassiska teaterpjäser är som fisknät. En välkänd text trålar genom det nu då den tolkas – och fångar självklart eviga ämnen som kärlek och våld, men framför allt vad som konstituerar vår samtid. Shakespeares Romeo och Julia på Dramaten handlar mer om tidsandan 2011 än om 1596.

John Caird återvänder till Dramaten för ännu en Shakespearetolkning. Stora scenen är förvandlad till ett slags elisabetansk teater med publik på scenen, vilket gör att skådespelarna får spela som det en gång var tänkt: nämligen att flera gånger upprepa sina repliker med små variationer för olika sektioner och representanter för olika sociala grupper.

Annons
Annons
Annons