X
Annons
X
Recension

Livet är en schlager En Karl Gerhard för vår tid

MUSIKALDEBUT Att få vara sig själv – tillsammans med andra. Kring dessa teman roterar scenversionen av Gardells ohämmat publikfriande "Livet är en schlager".

Frida Westerdahl som den avdankade schlagersångerskan Sabina.
Frida Westerdahl som den avdankade schlagersångerskan Sabina. Foto: MATS BÄCKER

Livet är en schlager

Genre
Musikal

Text och regi: Jonas Gardell. Cirkus. Musik: Fredrik Kempe. Scenografi: Anna Asp. Kostym: Christer Lindarw. Koreograf: Roger Lybeck. Medv: Helen Sjöholm, Peter Jöback, Johan Glans, Jonas Helgesson, Frida Westerdahl, Måns Möller, Katarina Ewerlöf, My Holmsten m fl.

Hur många Jonas Gardell finns det egentligen? Det är inte lätt att hålla räkning på alla sidor av den provokative författaren och folkkäre underhållaren. Hans shower går i åratal, hans böcker ges ut i jätteupplagor, hans tv-serier ses av alla.

En musikal var nästan det enda som fattades. Nu finns den, och med "Livet är en schlager" gör Gardell en i huvudsak trogen adaption av sin egen film med samma namn, som år 2000 gjorde stor succé med Helena Bergström i huvudrollen. Det visar sig att berättelsen om den schlagerbesatta Mona Berglund, personlig assistent i Skarpnäck, gift med Bosse och mor till Kikki, Carola, Lena Ph och Anna Book, fungerar även på scen. Formen har blivit ganska spretig, med många inslag som liknar revynummer och ett tilltal som vänder sig direkt till publiken.

**Tänk vilken **kuplettförfattare det bor i den allvarlige satirikern Jonas Gardell! Det är han som är vår tids Karl Gerhard. Synd bara att ljudet ibland har svårt att nå fram. Visst är det härligt att höra orkesterns skickliga blåsare men helst inte på bekostnad av texten.

Annons
X

Gardell kan vara ohämmat publikfriande, dra hur enkla skämt som helst och vara som en rakkniv vass, men i motsats till Karl Gerhard har han också en sentimental sida. Scenografen Anna Asp låter den ta plats i en sagovärld med snurrande hyreshus, förortskök på hjul, en skog av discokulor och en orkesterestrad som flyger till väders som en raket.

Två teman präglar sångerna i "Livet är en schlager": behovet av att få vara sig själv och längtan efter att vara tillsammans med andra. "Annars vore jag inte jag" sjunger Monas bror Candy Darling, den transsexuella rollfigur som i filmen spelades av Björn Kjellman. Candys roll är här något förändrad: han lider inte av någon sjukdom och slutet är (spoiler!) annorlunda än i filmen. Ett viktigt existentiellt tema i filmen saknas därmed i scenversionen, men i stället poängteras tydligare ropet efter tolerans.

Musikalen är en bra bit längre än filmen och några strykningar skulle den över tre timmar långa föreställningen tåla. Men det blir inte alls den schlagerorgie man kunde ha gissat med Fredrik Kempe som tonsättare. Musiken är kanske inte alltid så personlig men effektiv och omväxlande: vals, marsch, rock och förstås några känslosamma ballader, ibland med tilltalande kabarékänsla, som förvaltas väl av den säkra orkestern.

Helen Sjöholm är förstås utmärkt, men det finns tillfällen när man tycker att hon snarare spelar Helena Bergström än Mona Berglund – hennes inre utveckling framhävs inte alls. Likaså är det väldigt mycket filmens Björn Kjellman över Peter Jöbacks skönsjungande Candy Darling.

De som befinner sig strax utanför detta sångarcentrum verkar friare i gestaltningen. Jonas Helgesson tillför mänsklighet och djup som den cp-skadade David, som förtvivlad ser sig bestulen på schlagerlåten han själv har skrivit. Johan Glans använder ogenerat sin ståuppbakgrund, med en kaskad av dåliga ordvitsar, samtidigt som han gör ett rörande porträtt av Monas man Bosse.

**Men roligast är **Frida Westerdahls mördande parodiska schlagersångerska Sabina, en skruvad version av hennes Kaa i "Djungelboken" på Stadsteatern. Hon släpper loss en komisk potential som är värd hela spårvagnsturen till Cirkus.

Läs även

Annons
X
Annons
X

Frida Westerdahl som den avdankade schlagersångerskan Sabina.

Foto: MATS BÄCKER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X