X
Annons
X
Recension

Ta itu En kännare av förfallets intressanta förstadier

Den psykologiska realismen stelnar lätt till ett maner, till en reaktionär attityd där man tar människans överblickbarhet och subjektets skrivbarhet för givna. Kristina Sandberg hör till undantagen. I sina romaner ”I vattnet flyter man” och ”Insekternas sång” har hon utforskat hur unga kvinnor, eller flickor, söker ett liv bortom stereotypa genusförväntningar. Men i sin analys av dessa unga kvinnor har Kristina Sandberg också sökt ett uttryck bortom psykologiska stereotyper. Likt Virginia Woolf har hon tecknat medvetandet i dess tillblivelse, innan det stelnat till psykologisk kategori.

I sin nya roman Ta itu skriver Kristina Sandberg om en vuxen kvinna, en ung tvåbarnsmor vars tillvaro rämnar. Maria är inte nöjd med sitt inrutade liv. Hon börjar studera, mer för att förverkliga en intellektuell dröm än för att inleda en ny yrkesbana. Hennes instrumentellt lagde make visar ringa förståelse för hennes beslut. Redan i början av boken ser vi huvudpersonens oro, mer en gryende otillfredsställelse än desperation dock.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X