X
Annons
X
Recension

Fröken Julie En Julie som osar av desperation

Strindbergs vitala modernitet sprudlar i en Malmöuppsättning som visar hur svårt det är att brotta ned sociala strukturer. Särskilt som de kanske bara skissar konturerna av det vi faktiskt är.

Fredrik Gunnarson och Karin Lithman i ”Fröken Julie”.
Fredrik Gunnarson och Karin Lithman i ”Fröken Julie”. Foto: Emmalisa Pauly

Det är strukturer som synliggörs, utmanas och brottas ned i midsommarnatten när Moqi Simon Trolin sätter upp Strindbergs ”Fröken Julie” på Malmö stadsteater. Strukturer som osynligt fastnaglar oss människor i hierarkier inom kön och social klass, men i grunden är högst förhandlingsbara. Det har ju #metoo-debatten under hösten 2017 demonstrerat med önskvärd tydlighet.

August Strindbergs oerhörda modernitet när han 1888 skriver "Fröken Julie" är att han vill ta upp traditionens maktordningar till diskussion. Har köksan Kristin rätt när hon med djup indignation läxar upp fästmannen, betjänten Jean, och ryter att "det är skillnad på folk och folk"? Angelica Radvolt markerar skillnaden med ena handen högt och den andra lågt, medan hon kokar av ilsket rättänkande. Hennes Kristin har ju beundrat Fredrik Gunnarsons Jean för hans professionella klassmedvetande och oklanderliga yrkesutövning.

Fredrik Gunnarson och Karin Lithman i ”Fröken Julie”.

Foto: Emmalisa Pauly Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X