Annons

ÖvergivenhetenEn judisk familjehistoria återerövras

Elisabeth Åsbrink är flerfaldigt Augustprisnominerad, och vann 2011 med den facklitterära boken ”Och i Wienerwald står träden kvar”, som handlade om nazismen.
Elisabeth Åsbrink är flerfaldigt Augustprisnominerad, och vann 2011 med den facklitterära boken ”Och i Wienerwald står träden kvar”, som handlade om nazismen. Foto: Johan Bergmark

Den vilda variationen i stilgrepp riskerar att göra berättelsen okoncentrerad, men när Elisabeth Åsbrink sätter tonen gör hon det närmast virtuost. Therese Eriksson läser en vindlande roman om tre generationer europeiska kvinnor.

Under strecket
Publicerad

Övergivenheten i Elisabeth Åsbrinks roman med samma namn rör sig över den europeiska kontinenten, genom seklerna. Det är en ensamhet som går i arv; en historia av förlust och fördrivning. Tre kvinnor ur lika många generationer, vilkas liv formats av något onämnbart – förbjudna ord – som samtidigt är avgörande för den övergivenhet som blir familjens grundackord. Det är en berättelse om hur exilen sipprar ner genom generation efter generation, till dess att den blir lika mycket en inre förvisning som en yttre.

Lika ledigt som Elisabeth Åsbrink förflyttar sig i tid och rum i ”Övergivenheten”, ändrar också prosan karaktär. Det är inga konstigheter att berättarperspektivet skiftar beroende på vem av de tre kvinnorna Rita, Sally eller Katherine som står i centrum för stunden, men Åsbrink svänger också rätt vilt i stil och ton. Romanens inledning är högstämd och tung av mer eller mindre träffsäkra liknelser, för att sedan övergå i en mer sakligt gestaltad prosa. Därefter vindlar sig texten ständigt åt olika håll; mot det dokumentärhistoriska, mot det psykologiserande och mot det mystiskt poetiska.

Annons
Annons
Annons