X
Annons
X

Karl Steinick: En järnlady som aldrig ­underordnade sig

Många av de kvinnor som har intagit framträdande positioner i historien har inte behandlats efter förtjänst. Snarare har de blivit bedömda utifrån sina brister, faktiska eller påstådda. Detta gäller i hög grad det eftermäle som Eleonora av Akvitanien har beståtts av åtskilliga krönikörer och historieskildrare under de åtta sekler som gått sedan hennes frånfälle. Bilden blev aningen bättre under 1800-talet och den moderna forskningen har försökt rätta till ett och annat, i något fall rentav sett henne som en feministisk föregångare. Att Eleonora var en maktmänniska är ställt utom allt tvivel, men det var hon knappast ensam om i sin tid. Det intressanta är att hon inte nöjde sig med att låta männen som omgav henne ha det politiska intrigmakeriet för sig själva. Hon var hustru till två kungar och mor till tre, deltog i korståg i fjärran land och i fraktionsstrider på hemmaplan. Hon spelade högt och förlorade allt, men fick sin revansch.

Mycket har skrivits om Aliénor, som den sydfranska namnformen lyder, men det utesluter inte att mer går att säga. Den amerikanske historikern
Ralph Turner visar tvärtom att det kan finnas anledning att gå igenom hennes livslopp än en gång, just för att rensa bort en del missvisande uppfattningar, både nedvärderande och romantiserande, som gjort det svårt att få en klar bild av denna kvinna som var en av 1100-talets mest betydande gestalter. Turners
Eleanor of Aquitaine: Queen of France, Queen of England (Yale University Press, 395 s) är varken skönmålning eller svartmålning, utan en poträttstudie fylld av nyanser.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X