Annons
Krönika

Bo Löfvendahl:”En” ingen självklar ersättare för ”man”

Publicerad

**Så här skriver **Astrid Lindgren att Emil svarade när hans mamma tyckte att han sörplade: ”’Annars vet man inte att det är soppa’. Det vill säga egentligen sa han så här: ’Anners vet en inte att dä ä söppe’”. Astrid Lindgrens småländska exempel kan kompletteras med ett färskt citat av en ung man från Västsverige som Anna-Malin Karlsson refererade till i förra språkspalten (”De får la en säja”), och 2012 nämnde hon i en annan spalt hur en som pronomen i subjektsform i stället för man är på väg att bli populärt i vissa kretsar.

En som subjekt har annars under lång tid räknats som starkt dialektalt i svenskan. Enligt Svenska Akademiens ordbok hör det till ”den folkliga eller bygdemålsfärgade framställningen”. I dag kan det också vara tecken på högskoleutbildning, gärna med genusvetenskaplig kompetens. Vissa skribenter vill helt enkelt inte använda man som pronomen, därför att de ser det som alltför knutet till substantivet man och därmed könsbestämt och exkluderande.

Annons
Annons
Annons