Annons
Recension

Indiana Jones och kristalldödskallens rikeEn Indiana Jones i prima form

Det är ingen höjdare att vara skurk när Indiana Jones är i närheten. Harrison Ford fajtas igen, om än något mera trögfotat än förut.
Det är ingen höjdare att vara skurk när Indiana Jones är i närheten. Harrison Ford fajtas igen, om än något mera trögfotat än förut. Foto: REUTERS
Under strecket
Publicerad

Mannen som introducerade äventyrshatten är tillbaka, kanske något tyngre i steget men annars i prima form - det är ju främst Harrison Fords sneda leende som gör Indiana Jones till den han är, inte hans stunts. Och så en och annan träffande replik. Här lyder den: ”I like Ike”, det vill säga USA:s republikanske 50-talspresident Dwight Eisenhower, när Indys politiska hemvist blir ifrågasatt.

Första halvtimmen är ”mind blowing” som det heter på engelska. Året är 1957. En militärkonvoj kör fram genom Nevadaöknen mot en militäranläggning. Vi anar att något inte står rätt till. Mycket riktigt. De amerikanska soldaterna är förklädda ryssar. Plötsligt befinner vi och den tillfångatagna Indiana Jones oss mitt i kalla kriget. Men ryssarnas ledare Irina Spalko, spelad av en iskall Cate Blanchett i svart lugg, är inte ute efter bomben denna gång utan en mystisk låda i ett hemligt lager. Ett lager som är mycket likt det som Moses stentavlor till slut hamnade i i filmen Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten. Knappt har den mystiska lådan spårats förrän Indy hamnar i en spökstad, som just ska till att sprängas i ett atombomsförsök, och räddar sig i ett kylskåp. Det är bara helt fantastiskt!

Annons
Annons
Annons