Recension

AvalonEn glädjande nyhet för svensk film

Axel Peterséns film Avalon om hur Johannes Brost våndas med åldrandet är inget helgjutet mästerverk, men en glädjande nyhet för svensk film, menar Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Annons

Avalon är namnet på en mytisk ort med hemvist i sagorna om Kung Arthur. Här ska kungen själv ligga begravd, för att en gång kunna återuppstå och ingripa i skeendet om läget så kräver. Det är också namnet på en sorgesamt vacker Roxy Music-låt där Bryan Ferry sjunger om att festen är slut och att han är så trött så trött. Och så är det en ny, svensk film där Johannes Brost våndas i ett Båstad som i vanlig ordning ser kallt och otäckt ut trots att det ska föreställa sommar.

Vi får inte veta så mycket om Brosts rollfigur, Janne. Filmen är över huvud taget inte särskilt pratsam av sig, tillämpar en långt driven isbergsteknik, visar oss några enstaka, enstaka kringdrivande toppar på en ocean av medvetna utelämnanden. Men det är inte biografiska detaljer eller intrigdriven snickarglädje som är det väsentliga.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons