Gentleman och en drinkare på flykt undan nazismen
Några år senare var de döda, i självmord eller alkoholism, och kriget rasade i Europa. Men 1936 befann sig författare som Stefan Zweig, Ernst Toller och Joseph Roth i semesterlik exil i det extravaganta Oostende. En sista sommar av sol, bad, intellektuella diskussioner och passionerade kärleksaffärer.
Joseph Roth Ernst Toller och Stefan Zweig.
Volker Weidermann, född i Darmstadt 1969, studerade statsvetenskap och germanistik i Heidelberg och Berlin. Han arbetar som litteraturredaktör för Der Spiegel och har skrivit en rad biografier och litteraturhistoriska verk.
Sommaren 1936 befinner sig den österrikiske författaren Stefan Zweig, de centraleuropeiska intellektuella salongernas gunstling, på den anrika badorten Oostende vid den belgiska Nordsjökusten. Första gången han vistades här var bara dagarna innan första världskriget bröt ut, och den la belle époque som Zweig och hans mondäna generationskamrater vuxit upp i höll ohjälpligt på att slå över i en betydligt mer nervös, splittrad och ohämmad jazz age.
Redan då fick hans, och många andras, romantiska föreställningar om krigföring – ”en gentlemannaryttare med fina maner och sabel i sadeln mot civiliserade fiender” – en rejäl knäck. Nu, drygt 20 år senare, sitter han åter i Oostendes till synes obekymrat extravaganta miljöer och umgås kamratligt med alla andra i huvudsak tyskspråkiga diktare, konstnärer och intellektuella som samlats på semesterorten – de flesta av dem i exil och med skrivförbud i sina hemländer.