X
Annons
X
Recension

En ganska snäll man En ganska plump film

Tokrolig dialog och dvärgar. En ganska snäll man med Stellan Skarsgård är som ett nordiskt syskon till ironiska gangster­filmer som Pulp fiction och Snatch.

En ganska snäll man börjar vid en fängelseport. En lika vanlig som tilltalande filmingång vare sig det rör sig om en person som ska in eller, som här, är på väg ut. I båda fallen rör det sig ju om ett liv vid ett vägskäl. Ulrik (Skarsgård) som muckar efter tolv år ser inte ut att ha mycket att vänta sig av detta. Se framåt, inte tillbaka, säger pliten och trycker en flaska sprit i handen på honom.

Lättare sagt än gjort. Framåt väntar inte bara den gamla gangsterbossen och tjallaren som satte dit honom, utan också en ex-fru och vuxen son som båda jobbat på att glömma hans existens. Bossen installerar den till synes viljelöse Ulrik hos sin syster (som byter middagar mot sexuella tjänster), skaffar ett bilmeckarjobb åt honom och vill att han tar tjallaren av daga.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X