Annons

Josefin Holmström:En fysisk smärtgräns som minner om Gud

Margery Kempe, Simone Weil och Wera von Essen.
Margery Kempe, Simone Weil och Wera von Essen. Foto: Alamy, Olivia Borg

Wera von Essens roman ”Våld och nära samtal” har provocerat många genom sin obekväma sammanblandning mellan BDSM och helighet. Användandet av den egna kroppen som utgångspunkt för andligt sökande har emellertid en lång tradition inte minst hos kvinnliga mystiker.

Under strecket
Publicerad

”Då jaget såras utifrån, gör det först motstånd, det mest förbittrade motstånd, motstånd till det yttersta, likt ett djur som värjer sig”, skriver den franska filosofen Simone Weil (1909–1943) i ”Tyngden och nåden”, den samling texter och aforismer som sammanställdes efter hennes död. Att möta Gud är att möta sitt eget motstånd och att konfronteras med sitt ego, och att till slut slås till marken av denna kärlek: ”Men så snart jaget är till hälften dött, önskar det sig nådastöten och glider villigt in i medvetslöshet.”

De där orden är centrala för Wera von Essens roman ”Våld och nära samtal” som utkom i våras (se recension 28/5), och som tar spjärn mot Weil för att beskriva författarens egen konversion till katolicismen. Det är i sig inte speciellt uppseendeväckande; vad som gör boken så kontroversiell är att von Essen i den närmar sig den katolska tron genom BDSM. Det kanske kan få en och annan läsare att höja på ögonbrynen, men de frågor om begär, religion, sexualitet och kärlek som von Essen utforskar har djupa rottrådar – trådar som slingrar sig genom kristen mystik, filosofi och psykoanalytisk teori. 

Annons
Annons
Annons