En förlust för tennisen

Allting har sitt slut. Faktiskt även för Roger Federer. Men det krävdes skade-problem och en motståndare i toppslag för att få stopp på den suveräne världsettan.

Under strecket
Publicerad
Annons

Perspektiv | Federers fall
Sviten på 24 raka finalsegrar sprack mot David Nalbandian i Masters Cup-finalen och säkert menar många att det var bra eftersom de ser Federers överlägsenhet som ett hot mot tennisen.
Men den som påstår det stirrar sig blind på resultaten och glömmer själva upplevelsen.
Tjecken Ivan Lendl dominerade under en tid på 80-talet så kraftigt att spänningen försvann och likadant var det för några år sedan med systrarna Williams.
En trio fruktade segermaskiner som vi visserligen imponerades av men som med sitt stereotypa dunkande aldrig lät oss njuta av skönspel och finesser.
Annat med Federer.
Han är en konstnär.
Maken till artist har tennisen aldrig skådat. Han är tennisens svar på Gretzky, Waldner och Ronaldinho, de där sällsynta och extrema begåvningarna som svarar för prestationer vilka inte bara leder till stora framgångar utan även ger åskådarna gåshud och något att snacka om på jobbet.

Däremot är Federers suveränitet ibland till nackdel för honom själv eftersom han inte är
van att komma i bryderi och därför har en tendens att spela lite för vågat, på gränsen till nonchalant även på de viktigaste poängen.
Typexemplet hämtas från årets Öppna australiska där han i semin mot Marat Safin brände en matchboll med ett konstslag mellan benen och sen förlorade.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons