Recension

GlennkillEn fåraktig men charmerande spanare

Under strecket
Publicerad
Annons

En sommarmorgon ligger den irländske fåraherden George Glenn död i det frodigt gröna gräset intill sin hölada. Att han inte har dött en naturlig död står omedelbart klart - någon har nämligen kört en spade rakt genom bröstet på honom. När Georges får hittar honom är deras första tanke att en varg har varit framme. Men som Miss Maple, hjordens (och kanske jordens) klokaste får konstaterar, brukar inte ens de mest utstuderade vargar köra spadar genom kroppen på sina offer. Den skyldige måste alltså vara en människa. Nu gäller det bara att lista ut vilken.

George har varit en ganska god herde för sina får. Visserligen hade han fräckheten att bära en norsk fårullskofta, men han ägnade mycken tid åt flocken och brukade dessutom läsa högt för dem. Fåren har fått ta del av både kioskromantik och deckare, och besitter således en del rudimentära kunskaper om både mänskliga kärleksaffärer och brott.
Men får är
lättskärrade varelser, och de är heller inte särskilt lagda för analytiskt tänkande. Helst av allt vill de bara förtränga allt obehagligt och göra det de tycker bäst om här i världen: beta. Men Miss Maple driver på sina fränder och snart blir minnesmästaren Mopple, det mystiska svarta fåret Othello, den gamle ledarbaggen Sir Ritchfield och de andra lika engagerade som hon. Och medan livet i övrigt fortsätter nästan som vanligt spanar fåren efter mördaren, ”på fårvis, med avbrott för att äta och bli skrämda, men obevekligt.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons