Annons
X
Annons
X
Världen
Analys

Rolf Gustavsson: En fåfäng väntan på modernisering

Silvio Berlusconis sorti från regeringsmakten har varit en långsam process som pågått ett bra tag. Även själva avgången ser ut att bli en långsamt utdragen historia i slowmotion. Ett tempo som faktiskt och paradoxalt nog kännetecknat Berlusconis politiska gärning under knappt tjugo år som Italiens centralgestalt.

(uppdaterad)

Ändå steg han ursprungligen in på den politiska arenan som en efterlängtad virvelvind och uppbackad av väldiga positiva förväntningar. Det förstelnade politiska system som hade behärskat Italien under efterkrigstidens första republik höll på att sopas bort genom en serie korruptionsskandaler.

Berlusconi kom med förhoppningar om att en ny andra republik skulle bildas och Italien skulle moderniseras. Många hoppades att hans otroliga framgångar som entreprenör skulle kunna smitta av sig på hela samhället.

Efter hand klarnade sammanhangen och de höga förväntningarna övergick i växande frustration och besvikelse. Det visade sig att Silvio Berlusconi egentligen var en första republikens man, vars karriär som medieföretagare varit möjlig tack vare politiskt beskydd från hårt belastade politiker, som Socialistpartiets ledare Bettino Craxi.

Annons
X

Silvio Berlusconi var sålunda inte någon politisk oskuld. Det visade sig också att huvudsyftet med hans intåg i politiken var att skaffa sig fortsatt beskydd för sin affärsverksamhet. En betydande del av den lagstiftning som han drivit igenom har direkt och indirekt handlat om att skydda honom själv undan en lång rad rättsliga efterspel.

Framför allt visade det sig att Berlusconis löften om grundläggande samhällsreformer var mest tomt prat. Den utlovade andra republikens modernisering visade sig vara en chimär. Det har inte bara berott på förstrött intresse från Berlusconis sida. Ännu mer avgörande är det faktum att det finns välorganiserat och starkt motstånd mot grundläggande förändringar på många olika håll i det italienska samhället. Många olika minoriteter och särintressen anser sig ha vetorätt när de känner sina privilegier hotade. Sammantaget leder detta till att Italien nått ett stadium skulle kunna kallas reformresistent.

Eller annorlunda uttryckt. Det civila samhället är starkt och staten (och regeringsmakten) är svag – i synnerhet mot de krafter i samhället som är starka.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Om man jämför Italiens prestanda under de senaste tio åren med exempelvis Tyskland så ser man att Italien klarar sig väl på många områden, som forskning, investeringar i infrastruktur, utbildning och privat sparande. Men den stora avgörande skillnaden ligger i effektiviteten, i vad man fått för pengarna.

    Den skillnaden förklaras av den svaga, ineffektiva offentliga förvaltningen på alla nivåer. Och detta har sitt ursprung i fenomen som korruption, nepotism och organiserad kriminalitet.

    Italienarna väntar fortfarande på den andra republikens modernisering.

    TIDSLINJE:
    Berlusconis år vid makten

    LÄS MER:
    Ökat räntetryck mot Italien

    LÄS OCKSÅ:
    Showen snart över för Berlusconi

    Berlusconis år vid makten svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X