Annons

Lars Nystedt:En expedition till vetgirighetens gräns

Huruvida jorden var formad som en apelsin eller som en citron blev en stor fråga för det tidiga 1700-talets franska vetenskapsakademi. Bland annat skickades en expedition till den sydamerikanska ekvatorn, vars resultat efter tio års strapatser dock visade sig överflödiga.

Publicerad

Då och då – inte ofta – görs det upptäckter som kullkastar länge invanda föreställningar. En sådan gjordes 1672 då en man vid namn Richter upptäckte att en pendel i Cayenne i Sydamerika rör sig långsammare än en lika lång pendel gör i Paris. I och för sig var det inte detta som var sensationen, men upptäckten fick Newton att dra slutsatsen att jorden inte var klotformad utan tillplattad vid polerna – och det var sensationellt. Att jorden skulle vara ett klot var något som man dittills tagit för givet utan att närmre fundera över det. Men genom att beräkna centrifugalkraften vid ekvatorn kunde Newton till och med göra en uppskattning av hur mycket avplattad jordklotet måste vara. Sin vana trogen publicerade inte Newton sitt resultat, utan det spreds via brev och från mun till mun.

Något senare gjorde emellertid den franske astronomen Jean Dominique Cassini en mätning av meridianen genom Frankrike och upptäckte att en breddgrad norr om Paris är kortare än den söder om Paris. Om det var korrekt att breddgraderna blev kortare ju längre norrut man kom, skulle jorden vara förlängd mot polerna som en amerikansk fotboll, tvärtemot vad Newton ansåg. Man sade att Cassini ansåg att jorden såg ut som en citron, under det att Newton menade att den var formad som en apelsin.

Annons
Annons
Annons
Annons