En exhibitionist och en ensamvarg

Redan som tolvåring var musikern Olle Jönsson med och bildade dansbandet Lasse Stefanz. I sitt sommarprat talar han om den glädje musiken gett honom, men även om sin egen blyghet och återkommande prestationsångest.

Under strecket
Publicerad

Olle Jönsson

Foto: Mattias Ahlm
Annons

Några minuter in i sitt sommarprat förbereder Olle Jönsson lyssnaren på att ”både möta exhibitionisten och ensamvargen i mig”. Han är sångare och tidigare trummis i det ständigt aktuella dansbandet Lasse Stefanz, som turnerar med ett hundratal spelningar årligen. Redan som tolvåring – för 48 år sedan – var han med och bildade bandet som följt honom genom livet. Det har sedan dess släppt 46 album och de senaste åren upplevt sina kanske största publikframgångar.

Det blir ett självporträtt som återkommer till den stora glädjen inför musiken, men också röjer en bräcklig och sårbar sida bortom den självsäkra artistpersonan. Olle Jönsson talar om sin blyghet, sina olika fobier och den prestationsångest som stundtals gör musikproduktionen till ett lidande. Han berättar om den fattiga uppväxten i Kristianstad med en ensamstående mamma och klassföraktet han utsattes för av klasskamrater och lärare – minnen som fortfarande väcker smärta och ilska.

Annons
Annons
Annons