Annons

Lisa Irenius:En era av löjliga festligheter

Den franske författaren och journalisten Philippe Muray döper i sitt senaste verk vår tids människa till homo festivus – ett släkte som urskillningslöst ger sig hän åt ett maniskt festande vare sig det är i syfte att stoppa rasismen eller åka rullskridskor. Murays kritik är både rolig och träffande men hamnar stundom i sin indignation på politiskt hal is.

Under strecket
Publicerad

Har du för vana att besöka festivaler? Eller kanske promotionfester? I så fall är du en del i den utveckling som nagelfars av den franske författaren, essäisten och journalisten Philippe Muray i hans senaste verk Après l'historire, ”Efter historien”, (275 s, Les Belles Lettres). Där beskrivs en värld som kunde ha varit uppfunnen av en fantasifull dystopist, men som Muray menar är vår egen västerländska civilisation. Han betecknar vår tid som en hyperfestiv era, och döper vårt släkte till homo festivus – en människa som urskillningslöst ger sig hän åt ett maniskt festande.

Denna tes växer fram ur stilistiskt briljanta betraktelser som ursprungligen publicerats som månatliga krönikor i tidskriften La Revue des deux mondes under 1998. Det är alltså fjolårets följd av händelser som författaren tar avstamp i för att belysa det som han uppfattar som samtidens mest framträdande och ändå minst studerade drag, den obegränsade ackumulationen av festligheter, men för Muray har insikten inte kommit som en blixt från klar himmel. Han har lagt grunden för denna kritik i böcker som ”L'Empire du bien”, ”Det godas imperium”, (172 s, Les Belles Lettres 1991) och Exorcismes spirituels, Spirituella besvärjelser, I och II (430 s respektive 480 s, Les Belles Lettres 1997 & 98). Men det är först ”Après l'histoire” som väckt uppmärksamhet i Frankrike. Om man får tro författaren själv, så beror det på att hans idéer bara blir alltmer bekräftade av verkligheten.

Annons
Annons
Annons