Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:En ensamhetsminister gör ingen gemenskap

Jakob Forssmed (KD).
Jakob Forssmed (KD). Foto: Jessica Gow/TT

Att föreslå en ensamhetsminister är inte att visa att man tar frågan på allvar, utan att avslöja bristande insikt när det gäller politikens begränsning.

Under strecket
Publicerad

På grund av den ofrivilliga ensamhet som coronakrisen har medfört, har nu frågan om en ”ensamhetsminister” luftats igen. I Sverige har förslaget tidigare lyfts fram av en ohelig allians mellan kristdemokraten Jakob Forssmed och Aftonbladets ledarsida. Den senare skrev i december 2018: ”Sverige behöver en minister med extra fokus på att bryta ensamhet, eftersom det samtidigt löser så många andra samhällsproblem”.

Frågan om ofrivillig ensamhet är en mångbottnad fråga. Komplex, som man säger när man inte ser någon omedelbar lösning. Det är ett tillstånd som individer lider av och som för många omgärdas med ett mått av skam, och vars konsekvenser kan ge påtagliga effekter i omgivande samhälle. Och som med alla samhällsproblem, som exempelvis fattigdom eller missbruk, blir de förr eller senare föremål för politikens vånda.

Annons
Annons
Annons