Annons
X
Annons
X
Film
Krönika

Hynek Pallas: En dokumentär flykt från verkligheten

(uppdaterad)

När helgens mediala terroristjakt pågick som bäst i Sverige satt jag nersjunken i en fåtölj på biografen Tuschinski i Amsterdam. Holländska IDFA – världens största festival för dokumentärfilm – är nämligen mitt årliga verklighets-spa. Och just dessa novemberdagar kändes det för varje ny FLASH på telefonen extra viktigt att sätta omvärlden i flygplansläge.

Fem dokumentärer om dagen i en vecka låter kanske inte så verklighetsfrånvänt (eller klokt). Men utanför är stämningen hysterisk: ett lamslaget Bryssel en tågpendling bort och kevlarklädda snutar på Rembrandsplein med fingret på avtryckaren. Till och med den årliga tröghetstävlingen Cannabis Cup är inställd. När samma anda speglas i våra medieflöden, då blir behovet att stänga av och reflektera skriande.

Vilket säkerligen är en orsak till att intresset för dokumentärfilm frodas parallellt med mediernas kamp om att inte bara vara först på bollen utan helst förekomma den. För som Håkan Lindgren skarpt visat i en av SvD Kulturs mest lästa artiklar (”Världens största krig är osynligt i medierna”, Under strecket 22/1 –13) så är informationen i det till synes feta flödet egentligen tunn och snedvriden.

Annons
X

Så medan Ica Boliden blev rikskänt gick jag på filmen ”Among the believers” och lärde mig om indoktrinering av barn i Pakistan och kampen mellan radikala och moderata krafter. Den visades i sektionen ”Jihad vs McWorld”, en ansats att skapa ny förståelse kring tribalism och globalism.

Fast styrkan i dokumentärfilm handlar om mer än ämne. Något jag påmindes om framför Frederick Wisemans ”Welfare” från 1975. Filmen är ett mästerverk och orsaken är enkel: människorna på socialkontoret i New York där den utspelar sig har kött och blod i behåll 40 år senare.

Wisemans privata 16 mm-kopia, som vi andaktsfullt fick se, må vara repad. Men några sekunders inzoomning på en mun som stramas åt efter ett dåligt besked bröt rätt igenom och fastnade. Fokussökandet – ögat som står i samklang med handen som letar detaljen och känslan – skapade något allmänmänskligt. Fick mig att bättre förstå dem jag i dag träffar i snarlika situationer på kontor i Aten eller bland fattiga romer som inte får ut bidragen i norra Tjeckien.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kvalitetens betydelse för hållbarhet ekade vidare när jag såg att IDFA-logotypen, en gammaldags filmkamera, i år har byggts upp av digitalkameror och mobiltelefoner. Berättarredskapet har hamnat i var mans hand. Det har skapat en filmrevolution, men förpassar ibland hantverket till baksätet på samma sätt som Twitter gör med journalistiken.

    Därför blir jag glad när jag under hemresan vittjar min inbox och möts av nyheten att Stockholms dramatiska högskola ska stärka sin dokumentärutbildning. För dokumentären är lika eftersatt i Sverige som den är viktig. Den är underfinansierad och behöver stöd i nivå med spelfilmen för att fortsätta vara verklighets-spa.

    Och för att vi ska kunna instämma i de ord som Frankrikes ambassadör uttryckte på Tuschinski under festivalens invigning: ”Om fyra år vill jag sitta här och se en reflektion över det som händer nu – och förstå bättre”.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X