En djupdykning i kiss och bajs!

Att besöka reningsverket var kul tycker juniorreportrarna Dinah, 10, och Nathalie, 10, men jobba här vill ingen av dem.
Att besöka reningsverket var kul tycker juniorreportrarna Dinah, 10, och Nathalie, 10, men jobba här vill ingen av dem. Foto: Ari Luostarinen

Vad händer egentligen med vårt kiss och bajs efter vi har spolat? Juniorreportrarna Nathalie och Dinah åkte till Bromma reningsverk och fick veta hur det är att jobba hela dagarna i stank.

Under strecket
Publicerad
Stanken inne i reningsverket är olidlig, tycker Nathalie.

Stanken inne i reningsverket är olidlig, tycker Nathalie.

Foto: Ari Luostarinen
Processingenjören Hanna visar Dinah och Nathalie en hink med slam, som avskilts från avloppsvattnet och pumpats ut från bassängens botten. Slammet ska brytas ned till biogas.

Processingenjören Hanna visar Dinah och Nathalie en hink med slam, som avskilts från avloppsvattnet och pumpats ut från bassängens botten. Slammet ska brytas ned till biogas.

Foto: Ari Luostarinen
I ett kontrollrum kan de som jobbar här följa vad som händer inne på reningsverket. Blir det larm får de gå ut och fixa problemet.

I ett kontrollrum kan de som jobbar här följa vad som händer inne på reningsverket. Blir det larm får de gå ut och fixa problemet.

Foto: Ari Luostarinen
En container fylld med sand från avloppsvattnet.Efter några veckor kan det börja gro tomatplantor här. Tomatkärnor klarar av matsmältningssystemet, kommer ut hela i avloppet igen och kan gro ännu en gång. 

En container fylld med sand från avloppsvattnet.Efter några veckor kan det börja gro tomatplantor här. Tomatkärnor klarar av matsmältningssystemet, kommer ut hela i avloppet igen och kan gro ännu en gång. 

Foto: Ari Luostarinen
Stanken inne i reningsverket är olidlig, tycker Nathalie.

Stanken inne i reningsverket är olidlig, tycker Nathalie.

Foto: Ari Luostarinen

Redan ute vid grindarna möts vi av avloppslukt. Juniorreportrarna Dinah, 10, och Nathalie, 10, ska besöka Bromma reningsverk som är Sveriges äldsta avloppsreningsverk. Det invigdes 1934.

Om man bor i västra Stockholm tar det drygt tio timmar från att man spolat i toaletten tills att vattnet har renats i avloppsreningsverket och sedan leds ut i Östersjön. Men först har det gått genom flera reningssteg.

Vi går till första stationen där avloppsvattnet kommer in via stora rör och tunnlar. Här sker en första rening genom att avloppsvattnet passerar genom stora galler så att skräp som folk har spolat ner i toaletten – våtservetter, snus, hår, plast och annat – fastnar och kan forslas bort.

Stanken inne i reningsverket är olidlig, tycker Nathalie. Foto: Ari Luostarinen

Här inne är stanken fullkomligt olidlig och Dinah och Nathalie är tvungna att hålla för näsan.

Processingenjören Hanna visar Dinah och Nathalie en hink med slam, som avskilts från avloppsvattnet och pumpats ut från bassängens botten. Slammet ska brytas ned till biogas.

Processingenjören Hanna visar Dinah och Nathalie en hink med slam, som avskilts från avloppsvattnet och pumpats ut från bassängens botten. Slammet ska brytas ned till biogas.

Foto: Ari Luostarinen

Hanna jobbar som processingenjör på reningsverket, vilket betyder att hon övervakar så att allt går rätt till och ser till att reningsverket klarar sina miljö- och tillståndskrav. Hon ser helt oberörd ut.

– Man blir van att jobba i den här doften, jag tänker inte på det, säger hon och berättar att döda råttor som flyter in med avloppsvattnet är en vanlig syn när det har regnat mycket.

– Där är ju en disktrasa, säger Nathalie och pekar ner mot den gråbruna sörjan där alltifrån bajs till stearinljus och plastpåsar flyter omkring.

– Jag ser en ballong, säger Dinah förvånat.

Processingenjören Hanna visar Dinah och Nathalie en hink med slam, som avskilts från avloppsvattnet och pumpats ut från bassängens botten. Slammet ska brytas ned till biogas. Foto: Ari Luostarinen

Hanna berättar att många tror att saker försvinner om man kastar dem i toaletten.

– Men så är det ju inte. Kiss, bajs och toapapper löser upp sig, men våtservetter och hår till exempel täpper igen ledningar och pumpar och skapar proppar, som vi ibland måste skära bort för hand, vilket innebär onödiga stopp som ökar risken för att avloppsvattnet ska rinna ut i naturen eller skada reningsverket.

Nathalie: Vad skulle hända om det inte fanns reningsverk?

– Då skulle bajsvattnet rinna rakt ut i Mälaren. Det skulle bli syrebrist där rätt snabbt och fiskar skulle dö.

Dinah: Kommer man kunna dricka det här vattnet till slut?

– Nej. Men vattnet kommer i slutändan bli så rent att det kan blandas ut i Östersjön där man kan bada i det. Dricksvatten går igenom ett så kallat vattenverk. Där behandlas och renas vattnet ytterligare.

I ett kontrollrum kan de som jobbar här följa vad som händer inne på reningsverket. Blir det larm får de gå ut och fixa problemet.

I ett kontrollrum kan de som jobbar här följa vad som händer inne på reningsverket. Blir det larm får de gå ut och fixa problemet.

Foto: Ari Luostarinen
En container fylld med sand från avloppsvattnet.Efter några veckor kan det börja gro tomatplantor här. Tomatkärnor klarar av matsmältningssystemet, kommer ut hela i avloppet igen och kan gro ännu en gång. 

En container fylld med sand från avloppsvattnet.Efter några veckor kan det börja gro tomatplantor här. Tomatkärnor klarar av matsmältningssystemet, kommer ut hela i avloppet igen och kan gro ännu en gång. 

Foto: Ari Luostarinen
I ett kontrollrum kan de som jobbar här följa vad som händer inne på reningsverket. Blir det larm får de gå ut och fixa problemet. Foto: Ari Luostarinen

Dinah: Vad gör ni med alla tops?

– De förbränns, tillsammans med allt som fastnar vid gallren i den första stationen, och blir fjärrvärme. Men det hade varit bättre om de hade slängts i soporna och varit torra. Då sparar man in på onödiga transporter och kan utvinna mer energi från dem.

Det händer att bajsbakterier finns i vattnet på olika badplatser. Det beror ofta på en kombination av kraftigt regn och att folk har kastat för mycket hår, fett och våtservetter i toaletten som orsakar stopp och slitage.

Och för att avloppsvattnet inte ska orsaka översvämningar i till exempel pumpstationer eller rinna åt fel håll in i folks källare släpps det i stället ut i Mälaren.

– Vi försöker undvika att det ska hända genom att hela tiden ta bort proppar, men ibland räcker inte det när det har regnat mycket till exempel. Om det händer, så är det kommunen som åker ut och tar prover på badplatser för att se om det går att bada, säger Hanna.

En container fylld med sand från avloppsvattnet.Efter några veckor kan det börja gro tomatplantor här. Tomatkärnor klarar av matsmältningssystemet, kommer ut hela i avloppet igen och kan gro ännu en gång.  Foto: Ari Luostarinen

Nathalie och Dinah undrar vad det konstigaste föremålet som Hanna har sett flyta in på reningsverket är.

– En gång kom en halv kanot in. Jag fattar inte att den fick plats. Man undrar ju också var den andra halvan är någonstans.

Nathalie: Vad är roligast med ditt jobb?

– Att man aldrig vet vad som ska hända. Det finns alltid någon som har beredskap och även på julafton kan någon behöva komma hit och hjälpa till.

– Stackars den personen, flikar Dinah in.

Hanna fortsätter:

– Sedan är det kul att göra något som gör skillnad för miljön och naturen. Utan fungerande avloppsrening hade vi dessutom sannolikt varit väldigt mycket mer sjuka. Städer och samhällen kan inte fungera utan oss.

Prova SvD Juniorjunior.prenservice.se
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons