Karin Thunberg:En dag sitter vi kanske där som ängsliga hemmakatter

Karin Thunberg
En katt spanar ut genom ett fönster i London.
En katt spanar ut genom ett fönster i London. Foto: Kirsty Wigglesworth/TT

Frågan är vad rädsla och social distans gör med oss, i det långa loppet. Vad händer den dag vi tillåts röra oss fritt, för den dagen måste väl ändå komma.

Under strecket
Publicerad
Annons

När dörren öppnas sitter hon först alldeles stilla på tröskeln. Lyssnande, avvaktande. De första stegen ut i frihet är försiktiga, som om hon ville pröva hur tryggt det är där ute, vilka faror som kan hota. Så, plötsligt, rusar hon rakt in under äppelträdet. Gömmer sig i gräset en stund innan hon kastar sig vidare under rabarberbladen som skyddande paraply.

En sommar i stillhet rymmer de mest oförutsedda händelser. Som att få ansvar för en kattfröken vars ägare var på mer rörlig fot. Första dagarna låg hon mest under en säng, bidade sin tid. Sen blev hon djärvare, utvidgade sitt revir, men bara inom husets fyra väggar. En storstadskatt som är van att leva inomhus har sina begränsade vanor. Jag såg henne spatsera omkring, tänkte att här är proffset på ett liv i karantän. Inte såg hon ut att må dåligt ens de stunderna hon satt och tittade ut, med svansen sakta svepande över golvet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons