En boksida tryckta ord gav mig fotfäste under dödsmarschen

Publicerad
Annons

När jag läste Doris Lessings Nobel­föreläsning påmindes jag om en händelse som inträffade ett par månader före krigsslutet 1945. Det hände under vad som sedan kallades ”dödsmarscherna”. Vi som marscherade, några hundra överlevande koncentrationsläger­fångar som forslades härs och tvärs över Tyskland, undan de framryckande allierade, ibland till fots, ibland i överfyllda godsfinkar, vi hade inget namn för vår färd genom ingenmansland. Vi bara dog, de flesta av oss.

Var det på en landsväg där ­tjälen ännu inte gått ur jorden ­denna obarmhärtigt kalla vår, ­eller kanske på golvet i en av de fabriker där vi då och då skulle göra vår insats i rustningsindustrin? Jag vet inte. Mitt liv är fyllt av så många svarta hål. Men somligt har inte slukats av det Stora Gråa Ingenting. Enstaka händelser bekräftar mig och mitt liv. Dit hör den utrivna sidan ur en bok jag hittade någonstans under ”dödsmarschen”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons