Annons
Recension

Mina vännerEn bokpärla om den mest patetiska romanfiguren

Det är faktiskt inte helt otänkbart att Victor Bâton – i hård konkurrens med Michel Houellebecqs huvudpersoner – är den franska litteraturens ensammaste, mest ömkansvärda och patetiska romanfigur.

Under strecket
Publicerad
Det som Emmanuel Bove så naket och rörande skildrar är den rena ensamheten. En ensamhet som bara är sorglig och hemsk.
Det som Emmanuel Bove så naket och rörande skildrar är den rena ensamheten. En ensamhet som bara är sorglig och hemsk. Foto: Larsen, Håkon Mosvold / TT NYHETSBYRÅN

Jagberättaren i Emmanuel Boves moderna klassiker ”Mina vänner” från 1924 är en förtidspensionerad krigsinvalid och dagdrivare i mellankrigstidens Paris: en man utan egenskaper, utan sammanhang och, framför allt, utan vänner. Han ägnar sina dagar åt att promenera längs Seine, hoppa på spårvagnar och hänga läpp på billiga ölkaféer, i hopp om att någon ska börja prata med honom, vilket aldrig händer. Och om det ändå händer blir han ofelbart blyg, ursäktar sig och smiter undan. På kvällarna återvänder han till sitt loppbitna hyresrum och gråter sig till sömns med bittra tårar.

Det som Emmanuel Bove så naket och rörande skildrar är den rena ensamheten. En ensamhet som bara är sorglig och hemsk.

Foto: Larsen, Håkon Mosvold / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons