X
Annons
X
Recension

Underground En bild av Japans varhärdar

De flesta av gasoffren i Tokyos tunnelbana 1995 kämpade in i det sista för att ta sig till jobbet i stället för till ett sjukhus. Haruki Murakamis intervjubok om terrordådet svarar på en del av frågorna kring den mystiska sekten, och ger en tydlig bild av det japanska samhällets sårbarhet.

Haruki Murakami har kallats den ledande författaren i sin generation. Han är inte längre ung, han är född 1949, men han har haft turen att redan från början anses ha en ”engelsk profil”, det är förläggarna som avgjort saken, vid marknadsföringsbordet. Hans romaner och novellsamlingar har också blivit översatta till engelska. Men storsatsningen Underground torde inte ha svårigheter att spränga språkgränserna. Det är en reportagebok i två delar som berättar om en katastrof som de flesta har hört talas om, nämligen sarin-gasattacken i Tokyos tunnelbana i mars 1995. Murakami har intervjuat en rad offer för attacken men också låtit förövarna, som tillhör en egendomlig sekt, komma till tals. Det är en sann och verklig händelse han skriver om och nu är författarens röst underordnad, han återger.

Ändå har Murakami inte betalt den sedvanliga skulden i sitt skapande, han har inte - som man bör om man är japansk
författare - skrivit om katastroferna i Hiroshima och Nagasaki annat än indirekt. Han har brutit mot budet att världen måste påminnas om atombombens offer, många av dem skolbarn som fått lov för att arbeta ute på fälten just den dag bomben föll. Det är de japanska författarnas plikt att ständigt ringa i klockan och väcka världens minne. Murakami gör det på sitt sätt. Han dirigerar offrens röster i ett sorgens kantat, han visar på förövarna och återger bakgrund och livsmål, som sektmedlemmarna i Aum (uttalas omm) har satt upp. Han blottar varhärdarna.
Murakami bedriver undersökande journalistik. Eftersom han bott utomlands länge är han också ute efter att nyupptäcka Japan.
Rätt tidigt ger Murakami upp ambitionen att förklara hur det kommer sig att sekten Aum under ledning av en halvblind självutnämnd Buddha får sådan makt. Sekten har kunnat dra till sig landets toppbegåvningar, miljoner rullar in i kassaskåpen, filialer öppnas i USA och Ryssland. Och trots ett antal misslyckade gasexperiment som
förövningar, bland annat i en förort till Tokyo, vaknar inte polisen förrän vid den stora katastrofen. Nu märker man att människor donerar sina företag och försvinner, barn kidnappas, egendomliga sjuktransporter sker om natten, och i högteknologiska laboratorier framställs gaser som i början testas på djur, sedan på människor.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X