Annons

Orm med två huvudenEn av samtidens vassaste röster om klass

Anneli Jordahl, född 1960, är författare och litteraturkritiker. Hon har skrivit flera fackböcker och romaner, senast kritikerrosade ”Som hundarna i Lafayette Park”.
Anneli Jordahl, född 1960, är författare och litteraturkritiker. Hon har skrivit flera fackböcker och romaner, senast kritikerrosade ”Som hundarna i Lafayette Park”. Foto: Kajsa Göransson

Den stora behållningen med författaren och litteraturkritikern Anneli Jordahls essä om skrivande är inte själva skrivandet, utan hennes ständigt närvarande klassperspektiv. Det tycker Therese Eriksson som läst en ny essä.

Publicerad

Måste en författare vara hänsynslös för att bli riktigt bra eller framgångsrik? Det är en fråga som bultar igenom Anneli Jordahls långessä ”Orm med två huvuden”; den förföljer henne. ”Krävs det ett mer hänsynslöst sanningspatos för att nå ett erkännande som betydande konstnär?”, skriver hon och rabblar namn som Bergman, Fassbinder, Norén och Myrdal. Huvudsakligen män, inte sällan geniförklarade, som alla skoningslöst gjort upp med och skildrat omgivningen i sina verk. Kvinnor, och mer bestämt kvinnor ur arbetarklassen, har de råd att vara hänsynslösa författare?

”Var speciell, odla din excentricitet”, var en levnadsregel i danska författaren Suzanne Brøggers släkt, skriver Jordahl och kontrasterar hållningen i den borgerliga, välbärgade familjen med förväntningarna på anpasslighet som präglat hennes egen arbetarsläkt. Hur skriver man om det? Det kan se ut som en detalj, men för den som också växt upp i ett hem där ett påbud om att odla sina excentriska sidor vore lika sannolikt som att månen skulle falla ner, blir den detaljen ytterligare en bit att lägga till klasskillnadernas stora pussel.

Titeln, ”Orm med två huvuden”, syftar bland annat på Anneli Jordahls dubbla identitet som författare och kritiker.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons