Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Hynek Pallas: ”En av de vänligaste personer jag mött”

Flaggan på halv stång vid Filmhuset på Gärdet i Stockholm.
Flaggan på halv stång vid Filmhuset på Gärdet i Stockholm. Foto: BERTIL ERICSON / TT

Vad skriver man om en 36-åring som hastigt har gått bort? Det finns inga ord för sådant. Helst skulle jag bara återpublicera min recension av den enda film som Malik Bendjelloul gjorde, den fantastiska ”Searching for Sugar man”. En film som för mig gick utanpå sagan om Sixto Rodriguez, och berörde mina egna upplevelser om musikens kollektiva kraft.

När jag skrev om filmen hade jag, konstigt nog, aldrig mött Malik. Vi hade många gemensamma vänner och hade arbetat på samma arbetsplatser. Varför han var en person som väldigt många tycktes känna förstod jag dock när vi väl träffades. Jag hade då försvarat ”Searching for Sugar Man” i ett par texter efter att den hade anklagats för lögnaktighet i omständigheterna kring sin huvudperson, och i sin skildring av Sydafrika.

Dokumentärfilm, var mitt svar, är berättande. Inte att återge alla kända fakta om ett fall.

Annons
X

Det var, tror jag, detta som gjorde att Malik gick med på att träffa mig för att diskutera ett förslag jag hade. För jag insåg snabbt två saker: att Malik Bendjelloul var en berättare ut i fingerspetsarna. Nyfiket på jakt efter nya händelser som innehåll ett frö till en bra historia, och när de grep tag i honom kunde han tydligen arbeta på dem hur länge som helst.

Och att han var en av de vänligaste personer jag har stött på. Detta var strax innan han blev Oscarnominerad. Jag ville övertala Malik: blev han nominerad så skulle jag få åka med och åtminstone träffa honom ett par gånger i Los Angeles för att skildra den häpnadsväckande resa han gjort som regissör. Först var han extrem blygsam kring sin person och menade att han faktiskt inte hade något att säga.

Ville låta filmen tala för sig. Och sedan att han ändå inte skulle bli nominerad.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Okej sa jag – om jag får rätt, får jag göra reportaget då?

    Det räcker egentligen att ha sett ”Searching for Sugar man” för att förstå vilket hästjobb som ligger bakom den – och hur värd Malik var det år av festivalvinster som ledde fram till Dolby Theatre och Oscarstatyetten. Framförallt den enorma kärlek hans film fick av publik världen över. Jag har sett publikreaktioner på en handfull internationella festivaler, och få saker jag har sett i filmvärlden kommer nära en sådan kollektiv manifestation av känslor.

    Inte olikt dem Rodriguez framkallade i Sydafrika. Och intensifierade av att publiken samtidigt fick se hur Rodriguez karriär bärgades parallellt med filmen.

    Malik kämpade med ”Searching for Sugar man” i flera år och spåren syns: när han inte hade pengar filmades scener med en app på hans iPhone. När pengarna fanns gjordes en snygg kameraåkning. Bådadera präglade av en annan talang han hade: bildmakarens.

    Han tecknade vid sitt matbord, och komponerade delar av musiken. Tunga finansiärer kallade filmen för skit, och han fick ombord sin eftertraktade brittiska producent genom att tjata sig till ett möte.

    **Efter nomineringen ringde **jag för att kolla att han var på min ursprungsidé: ”Ja, vi kan ju hänga lite, det blir lattjo!”. Eller hur. Det var uppenbart att han inte riktigt visste vad som väntade. Ju närmare galan det led, desto mer panik hade Malik i rösten när han hörde av sig om hur vi skulle lösa saken. Till sist sa han bara att produktionsbolaget tagit kontrollen över hans schema.

    När vi ändå sågs – och det var sista gången jag mötte honom – var det på väloljade mingel där han anlände ett precist klockslag, och pratade med folk under en viss tid innan hans pressansvariga materialiserade sig ur ett hörn och diskret drog honom i kavajärmen.

    Det blev min sinnebild av Hollywood.

    Det kan inte ha varit lätt att behålla den där otroliga vänligheten när man vill njuta och alla vill ha en bit av dig. Men dagen efter Oscarsgalan ringde min telefon på motellet i Beverly Hills. ”Hej, förlåt, jag har haft lite mycket. Kan vi prata nu?”.

    I sitt sommarprogram – som jag av en slump hörde för första gången häromdagen – inledde Malik med att prata om hur man behåller sin kreativitet och hur man följer upp en succé. Vi får aldrig veta hur han hade tänkt behålla sin, eller hur han hade följt upp ”Searching for Sugar man”. Men lyssna på det programmet: det är lika välberättat som allt Malik Bendjelloul tog i och det lämnar dig med en magisk bild Malik själv målar upp, en bild vackrare än ord:

    En man räddar livet på en grupp elefanter. När han dör söker elefanthjorden upp hans hus och går sedan runt det, varv efter varv, i två dygn.

    På samma sätt finns det kanske bara ett sätt att hedra Malik Bendjelloul idag: genom att spela den musik som är elefanterna han räddade tillbaka till världen, varv efter varv.

    Annons
    Annons
    X

    Flaggan på halv stång vid Filmhuset på Gärdet i Stockholm.

    Foto: BERTIL ERICSON / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X