Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:En åsiktskorridor i ullgarn

Foto: Thomas Brun/ TT
Publicerad

När du läser det här befinner jag mig i New Delhi. Det är min tredje resa till Indien. För mig har resandet alltid varit ett av livets största glädjeämnen, eftersom det innebär möjligheten att vidga perspektiven genom att se och uppleva något annat än det jag redan känner till, lära mig nytt, öppna nya tanke- och känslomässiga fält. Från ingen resa – kort eller lång – har jag kommit hem exakt som den jag var innan.

Just nu befinner sig resandet i skottgluggen; en projiceringsyta för den samlade kollektiva klimatångesten. Tveklöst genererar en flygresa koldioxidutsläpp. Men resandet medför oändligt mycket mer, som exempelvis överföring av kunskap, prövande av förutfattade meningar, tillkomst av nätverk, vänskap och affärsrelationer, forskningssamarbeten och skapande av kulturella uttryck. Just nu genomför exempelvis nyhetsdelen i SvD resor för att kunna berätta om innovationer på miljöområdet. Hade människan begränsat sig till den ort där hon föddes, hade världen sett radikalt annorlunda ut – och var så säker – inte till det bättre.

Annons
Annons
Annons