X
Annons
X
Recension

Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing. Om en särdeles man och hans samtida åren 1765-1843 En alltför tjusig kungamördare

ETIKETTSBROTT Adolph Ludvig Ribbing var en charmör av stora mått. Han var också med om att mörda en kung, men detta kommer i skymundan för hans tjusarkraft på kvinnorna i Magdalena Ribbings bok.

Mordet på maskeradbalen den 16 mars 1792, då Gustav III miste livet, är utan tvivel en av de märkligaste och samtidigt mest betydelsefulla händelserna i svensk historia. Redan tidigt stod det klart att kapten Anckarström, som avfyrade mordvapnet, bara var ett verktyg för en vittomfattande revolutionär konspiration, organiserad av människor som tillhörde landets aristokratiska elit, häribland några av tidens mest lovande unga intellektuella. Vad var det som förmådde dessa högädla framtidshopp att handla som de gjorde? Och hur kom det sig att flertalet av kungamördarna, utom just Anckarström, faktiskt gick fria och kunde fullfölja framgångsrika karriärer?

Motiven till mordet var tydligen blandade. Några av mördarna var idealistiska anhängare av franska revolutionens jämlikhetstankar och såg kungen som en olidlig tyrann, vars envälde måste ersättas med ett mer demokratiskt styre. Andra såg tvärtom kungen som ett hot mot egna adelsprivilegier. Åter andra - häribland Anckarström - hade rent personliga skäl att hata kungen. Trots alla åsiktsskillnader lyckades konspiratörerna göra upp en gemensam plan och tillsammans förfoga över ett så mäktigt nätverk inom den högsta aristokratin, att Gustaf III:s efterföljare, efter någon vånda, fann det klokast att endast avrätta Anckarström och bestraffa de övriga med landsförvisning eller korta fängelsevistelser.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X