En alldeles vanlig komiker

Häromveckan fick hon Povel Ramels Karamellodiktpris, i sommar ska hon turnera med tältprojektet, hon har gjort succé i R.E.A och Parlamentet och i Chinarevyn med Lasse Berghagen. Många skulle nog kalla Sissela Kyle för Sveriges roligaste kvinna men det har inte alltid varit självklart för henne att bejaka den komiska sidan.

Under strecket
Publicerad
Sissela Kyle tror inte att humor är könsspecifik, däremot spelar könet alltid en roll. ”Ofta får det bara plats för en kvinna, men flera män, typ ‘du kan inte vara med för vi har redan en blond tjej‘. När de har åtta mörkhåriga karlar.”

Sissela Kyle tror inte att humor är könsspecifik, däremot spelar könet alltid en roll. ”Ofta får det bara plats för en kvinna, men flera män, typ ‘du kan inte vara med för vi har redan en blond tjej‘. När de har åtta mörkhåriga karlar.”

Annons

”Närsynt, allergisk och lönnfet 48-årig singelmamma på Södermalm vill träffa likasinnad för att ha skoj.” Så skulle Sissela Kyle framställt sig själv i en kontaktannons. Någon annan skulle kanske beskrivit henne som en av våra allra främsta satiriker, som de senaste åren staplat succé på succé – rosade prestationer i R.E.A.-showen på Hamburger Börs, Chinarevyn med Lasse Berghagen och filmer som Kopps och Bombay Dreams. Hyllad deltagare i TV4:s Parlamentet och gayikon efter sin insats som folkdräktsklädd minglare på Eurovisionsschlagerfestivalen 2000. Karamellodiktstipendiat och aktuell i sommarens upplaga av Tältprojektet med Johan Rheborg och Robert Gustafsson.
– Humorn har spelat stor roll i mitt liv ända sen jag var liten, alla var roliga i min familj. Min äldre bror Jörgen och jag utvecklade ett helt galleri med rollfigurer som vi skojade med, och mamma och pappa hade båda ett säreget sinne för humor. Det var inga gapskrattsskämt, utan en intellektuell, underförstådd och ganska svart humor. Och så kunde jag hålla låda själv också. Jag underhöll gäster, barn på gatan, klassen, tågkupéer. Härmade personer, drog skämt och höll på.

Annons

Sissela växte upp i ett akademiskt hem; pappan var gymnasielärare och var med och startade det omdebatterade Experimentgymnasiet på 60-talet; mamman professor i kvinnohistoria (i dag genusvetenskap). Huset var fullt av musik, konst och intensiva diskussioner och barnen fick följa med till både teater- och operaföreställningar. Drömmen om att bli skådespelerska föddes dock under en amatörföreställning som den ett år äldre kusinen deltog i.
– Jag var sex år när jag kände att teatern var mitt kall. Min kusin Karins dansgrupp hade ett uppspel på Västerås stadsteaters scen; de föreställde björnar som dansade i ring, och plötsligt började det snöa. Det var som en sån där liten vattenfylld leksaksplastbubbla med snöflingor som man skakar, du vet. Och jag kände bara ”åh, jag vill vara med i den där världen där det börjar snöa över björnar som dansar!”
Sedan följde många år där Sissela skrev pjäser som hon satte upp och spelade med i. Övriga rollinnehavare gestaltades av dem som fanns till hands – till största delen klasskompisar.
– Min kompis Kerstin har berättat för mig att jag kom fram till henne första dagen när hon kom som ny i klassen i lågstadiet och sa ”Vi ska sätta upp Snövit. Vill du spela huvudrollen?” Hon blev jätteglad tills hon insåg att jag omarbetat manuset till oigenkännlighet och kraftigt utökat styvmoderns roll – som givetvis spelades av mig själv – till en person med stort känslodjup, svårt ångestfylld inför uppgiften att döda sitt styvbarn.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons