Annons

Tillsammans kan vi fånga en alldeles särskild tid

SvD:s Madelaine Levy uppmanar alla prenumeranter att skriva om sina egna upplevelser under coronapandemin.
SvD:s Madelaine Levy uppmanar alla prenumeranter att skriva om sina egna upplevelser under coronapandemin. Foto: Malin Hoelstad

Nu är tiden att stanna upp och skriva – tillsammans kan vi skicka en flaskpost till framtiden, en perspektivrik skildring av det som sker. Dela med dig av din berättelse och skriv historia med oss på SvD.

Under strecket
Publicerad
Foto: Malin HoelstadBild 1 av 1

”Håll avstånd!” Den nervöse mannen framför mig i kassakön vänder sig plötsligt om och sparkar undan barnvagnen som min son sitter i. I vanliga fall hade jag blivit ursinnig. Men jag ser rädslan i hans blick och ler bara generat till svar. 

Det som nu händer är extraordinärt. Epokgörande nyhetshändelser sker nästan alltid någon annanstans

Det som nu händer är extraordinärt. Epokgörande nyhetshändelser sker nästan alltid någon annanstans. Med en pandemi är det annorlunda. Oavsett vilken situation du befinner dig i – om du själv eller någon nära faktiskt blivit sjuk, eller om du arbetar i vården, tillhör en riskgrupp, utför ditt vanliga arbete på distans, fått ansvar för dina barns hemundervisning, eller kanske har drabbats ekonomiskt av virusets framfart – så är det ett faktum att nästan ingen idag kan leva utan att påverkas, på ett eller annat sätt.

För fyra år sedan hade jag förmånen att få ansvara för SvD-satsningen ”Jag minns”, då vi samlade in personliga minnen från er läsare. Tusentals minnen flödade in till redaktionen, många av dessa blev senare boken ”Jag minns”. I dessa fick vi läsa om 1900-talets historia, från marknivå: om fluortanter, personsökare och lungsjuka barn som isolerades från sina föräldrar.

Annons
Annons
Foto: Malin HoelstadBild 1 av 1

Med initiativet ”Livet under corona – skriv historia med SvD” vill vi återigen samla in exempel på det filosofen Michel de Certau kallar för “samhällets mumlande röster”. De talande vardagsögonblick som virusets oväntade närvaro skapar, liksom mer dramatiska situationer. De nya vanor, känslor, och tankebanor som så många av oss just nu försöker vänja oss vid. De många okända och skrämmande, men kanske även dråpliga situationer som då och då uppstår i virusets spår. Från indiska hälsningar till knogar som blivit skrovliga av handsprit. Från lättnaden vid ett negativt provsvar, till avskedet av en älskad som ska isoleras på en infektionsklinik.

Dessa individuella upplevelser som definierar en märklig tid, hoppas vi att ni läsare själva vill skriva till oss om

Dessa individuella upplevelser som definierar en märklig tid, hoppas vi att ni läsare själva vill skriva till oss om, och genom SvD dela med andra läsare. Vi kan på så vis tillsammans skriva historien om coronavirusets tid, från en mängd olika perspektiv. Och med era egna ord.

Några läsare har faktiskt redan skickat in sina berättelser. Margareta från Göteborg som är pensionär och nu isolerar sig på grund av smittrisken skrev till exempel för att berätta om obokade dagar, utan resor eller sociala aktiviteter, då maken tagit upp gamla tiders vanor, som att baka bullar: “Det luktade som ett gammaldags hem.”

Och Malin som bor i Stockholm berättar så här:

”Jag bor i en stor bostadsrättsförening där det alltid verkar finnas någon som vill klaga på något. Så först trodde jag att lappen i porten var ännu en sur påminnelse från någon granne om kvarlämnat ludd i torktumlaren. Men sen läste jag och såg att det var en ung person i huset som erbjöd sig att hjälpa de äldre med handling. Mitt i allt blev jag alldeles varm i hjärtat.”

Tillsammans kan vi skapa ett unikt dokument. En flaskpost till framtiden

Foto: Malin Hoelstad

Nu ser jag fram emot att läsa mer av det som ni, våra kära läsare, har att berätta. Tillsammans kan vi skapa ett unikt dokument. En flaskpost till framtiden om ett skakande händelseförlopp som vi alla på ett eller annat sätt berörs av.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons