X
Annons
X

Merete Mazzarella: Emotioner kan väcka heta känslor

Vi lever i den emotionella tidsåldern. "Jag säger ju bara hur jag känner", kan man utbrista. Eller, något mera lågmält: "Jag känner att...". Eller ännu mer försynt: "Jag kan kanske känna att...". I det sistnämnda fallet handlar det vanligtvis om kritik som man vill föra fram utan att såra. Vilket man alltså antar att man skulle göra om man tillät sig ett något mer bestämt "Jag tycker", "Jag tror", "Jag anser".

I förordet till en nyutkommen svensk antologi Att känna sig fram med undertiteln "Känslor i humanistisk genusforskning" (Bokförlaget h:ström) konstateras det att det är "som om kännandet fått ersätta all längtan efter sanning och äkthet i vår samtid – att säga hur man känner är att avlägga en form av vittnesbörd eller rapport inifrån som inte går att ifrågasätta eller diskutera. Om det är sant som Marshall Berman skrev att allt som är fast förflyktigas i moderniteten står känslan kvar som en sista utpost i våra berättelser om oss själva". Det är intressant att fråga sig på vad utvecklingen beror. Är det värderelativismen som gör att ingen ståndpunkt får hävdas med eftertryck? Eller är det identitetspolitiken, föreställningen om att allas värderingar avgörs av deras grupptillhörighet och därför måste respekteras?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X