Annons

Karl Sigfrid:Emmanuel Macron är en del av problemet

Emmanuel Macron och Stefan Löfven.
Emmanuel Macron och Stefan Löfven. Foto: Michel Euler / TT
Publicerad

Sedan han tillträdde som president har Emmanuel Macron hunnit posera framför kamerorna med ett ansenligt antal musikartister, idrottsmän och politiska ledare. I veckan var det Stefan Löfvens tur att komma och skaka hand. På agendan stod EU:s framtid, säkerhet, jobb och tillväxt.

De båda regeringscheferna verkade gilla varandra. Förhoppningsvis hindrade inte det den svenska delegationen från att ifrågasätta Macrons tveksamma agenda för mer centralstyre och ökad protektionism.

Som finansminister i Frankrikes tidigare socialistregering förespråkade Macron höjda tullar för att skydda Europas industrier från asiatisk konkurrens. Efter segern i presidentvalet åkte han till sitt första EU-möte rustad med nya krav på handelsbarriärer mot omvärlden. I valrörelsen hade han lovat att skydda europeer mot globaliseringens framfart.

Annons

Även utomeuropeiska investerare vill den franske presidenten mota bort. I Macrons Europa får inte icke-europeer äga europeiska varumärken, och det ska bli svårare för företag utanför EU att vinna offentliga upphandlingar. Detta trots att den offentliga sektorn därigenom får högre kostnader.

Skillnaden mellan Macron och de nationalister han besegrade rör inte synen på öppenhet och gränser utan gränsernas placering. Medan nationalister vill resa handelsmurar runt det egna landet vill Macron resa dem runt Europa.

Presidenten har inga planer på att åtgärda landets 35-timmarsvecka. Inte heller tänker han höja pensionsåldern från 62 år. Han vill visserligen öka flexibiliteten kring arbetstider och sänka bolagsskatten, men någon arbetslinje är det svårt att tala om.

Även med en fransk måttstock lämnar Macron mycket att önska. Högerns kandidat Francois Fillon hade ett mindre ängsligt program för att laga den trasiga franska ekonomin.

I EU kommer Frankrike att driva samma agenda som tidigare, men sannolikt med större intensitet. EU ska föras närmare medborgarna genom att mer makt flyttar bort till Bryssel. Euroländerna ska ha en gemensam finanspolitik, och Storbritannien ska straffas för sitt utträde och hållas utanför EU:s gemensamma marknad. Det är motsatsen till vad vi behöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons