Annons

Margareta Zetterström:Elsa Morantes anklagelseakt mot historien

Som halvjudinna tvingades Elsa ­Morante 1943 att fly i panik från fascisterna. Hennes roman ”Historien” är ett skri av smärta och en protest mot krigets människoslakt. Men under den skakande skildringen finns en vision om att en ­annan värld är möjlig.

Under strecket
Publicerad

Elsa Morantes roman ”La Storia” är, vågar jag påstå, en av de bästa litterära skildringarna av Europas grymma och blodiga 1900-tal. Och det är därför ett rent mysterium hur Svenska Akademien, i sin jakt på värdiga Nobelpristagare, kunnat förbigå denna italienska författare som (om en sådan jämförelse vore tänkbar) har mycket av Selma Lagerlöfs konstnärliga auktoritet och berättarpondus över sig.

Elsa Morante, i många år gift med författarkollegan Alberto Moravia, var när hon vid 70-talets början skrev ”La Storia” en redan etablerad och uppskattad författare. Bland hennes tidigare verk märks framför allt romanerna ”Menzogna e sortilegio” (Lögn och häxeri, utgiven 1948 men aldrig översatt till svenska) och ”L’isola di Arturo” (1957, sv övers ”Arturos ö”, 1959). Det är två högtempererade ”syditalienska” berättelser, den ena lokaliserad till Sicilien, den andra till en ö utanför Nea­pel, berättelser där några individuella människoöden skildras, isolerade från historien och det omgivande samhället.

Annons
Annons
Annons