Annons
X
Annons
X

Ellen Key och den japanska feminismen

Ellen Keys böcker fick stort genomslag i Sverige och Europa, men influerade även den japanska kvinnorättsrörelsen. Inte minst hade Key stort inflytande över författaren och feministen Hiratsuka Raicho, vars översättningar bidrog till den japanska frigörelsekampen.

Hiratsuka Raicho (1886-1971).
Hiratsuka Raicho (1886-1971). Foto: Wikimedia

I år är det 90 år sedan Ellen Key dog. Hon är vida berömd i västvärlden. Mindre känd är hennes stora betydelse för kvinnorörelsen i Japan. Hennes böcker kommer fortfarande ut där, i år ”Kärleken och äktenskapet” som print-on-demand, 2012 som e-bok. ”Barnets århundrade” publicerades på nytt 2011.

En av Japans tidigaste kvinnorättsförkämpar, Hiratsuka Raicho, var den första som översatte ”Kärleken och äktenskapet”. ”Ellen Keys idéer lyste som en fyrbåk över en outforskad värld. Ja, hennes tankar blev som en uppenbarelse”, skrev hon.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hiratsuka Raicho föddes i Tokyo 1886. Hennes far, Hiratsuka Sadajiro, var av gammal samurajsläkt men såg, som många andra unga, att tiden för Japans modernisering var full av möjligheter. Han lärde sig tyska och fick en betydelsefull uppgift inom den nya statsapparaten. När Raicho var liten var hon en riktig pappas flicka. Han stickade till och med vantar till henne för att hon inte skulle frysa på vintern. Men när hon blev större tog hans känsla av att vara familjeauktoritet överhand och hans besvärliga dotter förlorade kontakten med honom. Hon kände ren aversion mot all auktoritet och det drabbade också relationen med hennes far.
    Hennes mor motsatte sig aldrig maken – men längre fram, när Raicho bröt mot många av familjens och samhällets regler, var det hon som i hemlighet hjälpte sin dotter. Vid den här tiden skulle alla flickor få gå i skola, även om antalet år och undervisningens innehåll skilde sig från pojkarnas.

    Annons
    X

    Redan i mellanskolan vägrade Raicho och några kamrater acceptera samhällsidealet för en kvinna som beskrevs med en slogan: ”God hustru, vis moder”. De svor att inte gifta sig utan arbeta och bli självständiga. Trots faderns motstånd fick Raicho fortsätta till Japans Kvinnohögskola med ideal från USA: självstudier, kreativitet och andlig utveckling. Flickorna hade till och med cykling – i kimono – och basket. Det fanns varken tentor eller betyg. Det enda kravet var en slutuppsats.

    Det intellektuella klimatet, också bland unga människor, var mycket livligt och internationellt i Japan i början av 1900-talet. Man läste Nietzsche och Schopenhauer, Zola, Strindberg och Tolstoj. Raicho blev också alltmer intresserad av buddhismen. Efter lång träning i ett tempel upplevde hon något av ett andligt uppvaknande. Det kändes som om hon blivit återfödd. Meditation blev till vana och tröst hela livet. Men hon lärde sig också stenografi eftersom hon höll fast vid att bli en självständig, självförsörjande kvinna.

    Raicho skrev med åren ett stort antal böcker och otaliga artiklar. Hon började skriva när hon anslöt sig till ett slags skrivarskola. Läraren Ikuta Choko ansåg också att de skrivande kvinnorna behövde publicera sig. Tidskriften Seito med Hiratsuka Raicho som ett ledande namn blev resultatet. Ordet Seito var en översättning av det engelska blue-stockings, och det första omslaget har blivit ikoniskt.

    För invigningsnumret 1911 bad Raicho poeten Yosano Akiko skriva en dikt, numera en del av japansk kvinnohistoria:

    ”Dagen har kommit när bergen börjar röra sig / Ingen tror mig när jag säger det men / Bergen har bara vilat en tid / För länge sedan / Fick bergen utbrott, som av eld. De levde. / Tro vad ni vill / Men ni ska se: / Kvinnorna, som legat orörliga, reser sig nu.”

    Raicho själv skrev programförklaringen: ”I begynnelsen var kvinnan solen. En autentisk människa. Nu är hon månen, en blek och sjuklig måne, beroende av någon annan, återger skenet av någon annans glans. /…/ Kvinnan kommer inte att vara måne länge till. [En dag] kommer hon att vara solen, sådan som hon var i begynnelsen. En autentisk människa.”

    Inledningsorden blev namnet på hennes självbiografi, ”Genshi josei wa taiyo de atta” (1972), utgiven på engelska som ”In the beginning woman was the sun” (2010). Kvinnorna kring Seito blev mycket omskrivna och kritiserade. Raicho själv bodde kvar hos föräldrarna, men hon var skandalomsusad efter en högst märklig historia med en man som älskade henne så mycket att han ville döda henne. Hon begav sig frivilligt upp i bergen med honom men fick rädda dem båda från att frysa ihjäl. Hon lät också villigt en ung munk ta hennes mödom, något oerhört för en familjeflicka. En del av hennes vänner levde tillsammans med någon man, ofta i komplicerade relationer. De förtalades med uttrycket New Woman och blev till och med fysiskt attackerade.

    Raicho råkade börja läsa Ellen Keys ”Kärleken och äktenskapet” på engelska. Key var redan känd i Japan men Raicho beslutade sig för att översätta hennes bok. Det ledde till livliga diskussioner, bland annat i Seito. Vissa nummer av tidskriften och en av Raichos egna böcker som diskuterade kvinnofrågor förbjöds av censuren.
    Äktenskapet var ett debatterat ämne. Raicho skrev: ”Hur många hustrur idag har gift sig utan kärlek bara för att få ekonomisk säkerhet för att sedan tillbringa hela sina liv som uppassare och prostituerade i sina mäns tjänst? /…/ I dagens sociala system är tydligen äktenskapet ett livslångt förhållande där den ena parten måste underkasta sig den andras makt och auktoritet. Visst är det så att hustrur behandlas som omyndiga eller ofärdiga? /…/ Vi vill inte gifta oss om det betyder att underkasta sig detta kränkande och absurda system.”

    Frågan blev dubbelt aktuell för Raicho när hon blev förälskad i en fem år yngre målare, Okumura Hiroshi. De levde tillsammans resten av livet. Men först fick hon honom att avlägga flera löften, bland annat att de inte skulle gifta sig. För Raicho personligen blev ”Kärleken och äktenskapet” ”en lärobok i kärlek utan jämförelse”.

    ”Om jag inte hade läst Key tvivlar jag på att jag skulle ha levt tillsammans med någon man, ännu mindre skaffat barn, även om jag hade blivit förälskad. Jag skulle ha valt att vara ensamstående hela mitt liv och även om jag hade älskat Okumura hade det inte förändrat något. På det sättet blev jag djupt påverkad av mitt möte med Key. Effekten var inte lika omedelbart kännbar som min upplevelse av buddistiskt uppvaknande, men den var ändå omvälvande. Senare, när jag började leva tillsammans med Okumura och blev mor, uppskattade jag till och med ännu mera hennes vädjan om skydd för moderskapet och insikten i betydelsen för samhället av barnafödande och barnuppfostran.”

    Hon imponerades av Ellen Keys iakttagelseförmåga, av kunskapen och av språket. Key hävdade att kärlek och äktenskap kunde existera i perfekt harmoni. Raichos sammanfattning av Key blev: ”Kärlek räddar mänskligheten. Kärlek mellan man och kvinna knyter samman egoism och altruism, nuet och framtiden.”

    Det Raicho fäste sig vid hos Key var fortplantningens helighet och att moderskapet skulle respekteras och vördas. Därför borde kvinnor ha speciella rättigheter och frihet från religiöst och socialt förtryck.

    Också ”Barnets århundrade” diskuterades. En uppmärksammad offentlig debatt 1918 fördes mellan Raicho och poeten Yosano Akiko, mor till inte mindre än 11 barn. Akiko var helt mot västerländska debattörers syn på moderskapet som något som staten skulle stödja ekonomiskt. Hon deklarerade:
    ”Det faktum att jag blev mor har aldrig varit det viktigaste i mitt liv. Också efter det fortsatte jag att vara någons hustru, vän med andra, en medlem i den japanska nationen och en människa. Jag är en människa som är absorberad av mina egna tankar, författar dikter, skriver artiklar och är sysselsatt med många andra sorters mentalt och fysiskt arbete.” Akiko ansåg att kvinnor skulle ta på sig så många uppgifter de orkade och kritiserade Ellen Key för att utgå från att det var kvinnorna som ensamma skulle ta ansvar för barnen. Faderns kärlek och hans roll i uppfostran var lika viktig som moderns.

    Raicho anklagade henne för att missförstå Key: ”Mödrar är livets källa och genom att bli mödrar stiger kvinnor ut ur sitt individuella jag och blir integrerade medlemmar av staten och samhället. Därför är skydd för mödrar inte bara nödvändigt för den enskilda kvinnans väl. Eftersom barn är inblandade är det nödvändigt för samhället och hela mänskligheten. Eftersom mödrars arbete är socialt så betydande är inget mer felaktigt än att jämställa kravet på statligt skydd för kvinnor under fertila år med att skaffa fattighus för gamla och handikappade.”

    Debattens vågor gick verkligen höga och Raicho utvidgade den till frågan om hemmafruar. ”Varför kan inte majoriteten av hemmafruar vara ekonomiskt fria? Varför måste de leva på männens villkor trots sitt oändliga arbete i hemmet? Varför erkänns de inte som sociala och ekonomiska enheter utan bara i kombination med sina män? Varför är det bara de som inte får någonting i ett samhälle där alla andra former av arbete betalas?”

    När Raicho på 1970-talet skrev om sina möten med Ellen Keys tankar tog hon också upp modern kritik mot Key: ”Grundtanken är hennes tro att kvinnan inte kommer att bli fullständigt fri förrän moderskapet respekteras av samhället och mödrars rättigheter får fullt erkännande. Naturligtvis har en del av hennes idéer blivit omoderna och irrelevanta men hon förtjänar ändå en ny och opartisk utvärdering.”

    Själv blev Hiratsuka Raicho, liksom Ellen Key i Sverige, en av sitt lands ledande fredsaktivister. När allt sådant arbete blev omöjligt under andra världskriget flyttade hon ut på landet och arbetade med kooperation och närodlat. Efter kriget fortsatte hon sitt arbete och under Vietnamkriget deltog hon i demonstrationer. Japans Nya Kvinnors förening (Shin Nihon Fujinkai), som hon var med och grundade, har hundratusentals medlemmar. Hon avled 1971. Hiratsuka Raicho uppmärksammas ständigt som inspiratör för nya generationer kvinnor. Också Ellen Keys tankar har fortfarande i allra högsta grad relevans i Japan.

    Annons
    Annons
    X

    Hiratsuka Raicho (1886-1971).

    Foto: Wikimedia Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X