Perfect Guide

Elin af Klintberg: ”Vi måste sticka hål på filterbubblorna”

Jag scrollar igenom Facebook-flödet och slås återigen över hur homogent det är. Alla tycks resa till samma destinationer, läsa samma böcker, besöka samma restauranger och tipsa om samma tv-serier. Vi är goda medborgare som bryr oss om jämställdhet, klimat, politik och framförallt om varandra. Vi förfasas över Trumps dumheter, knyter blusar för Sara Danius och höjer ett varnande finger för sexistiska spel i gamingvärlden.

Annons

Här är världen inkluderande, eftertänksam och … väldigt långt ifrån den verklighet som pågår utanför denna digitaliserade chimär.

Den falska idyllen har jag skapat helt själv. För så funkar det. När jag nu rannsakar min digitala närvaro märker jag att jag under tio års tid kategoriskt plockat bort oliktänkande på Facebook. När en gammal klasskompis börjar posta invandrarfientliga inlägg är steget till unfriend inte långt borta. En granne i kvarteret skriver nedsättande om romer och tiggeri och vips så har hon förvunnit från mitt flöde. En avlägsen släkting tycker #metoo är trams – hej då, vi hörs aldrig mer! Varför ska jag ödsla min energi på trångsynthet, rasism och enfald, har jag intalat mig och sakta och ganska omedvetet skapat ett universum som passar mig.

Sociala medier får oss att komma närmare varandra och dela allt från middagsmat och semestrar – men de tillåter oss också att undvika alla som inte tänker och känner som vi. Den information som passerar i våra flöden beror helt och hållet på vilka vi valt att vara vänner med och vilka inlägg som vi gillar. Vi står på ett stort torg fyllt av gigantiska såpbubblor. Jag och alla mina vänner och bekanta trängs i samma bubbla, helt övertygade om att det är vi som har rätt. I en annan bubbla befinner sig min gamla klasskompis och kan du tänka dig, hon tycker också att hon har rätt, i en tredje min granne, i en fjärde min avlägsna släkting. Eftersom vi alla är omringade på nätet av människor som tycker precis som vi själva normaliseras våra ideologier och synsätt. En person som fick mig att uppmärksamma detta är samtalsaktivisten Navid Modiri. Ni vet han som vann en auktion på Musikhjälpen för 47 600 kronor där första priset var en golfrunda med Jimmie Åkesson. Syftet var att försöka se världen ur en annan människas perspektiv.

Det var Navid som fick mig att inse att samtal inte måste handla om vem som har rätt och fel, utan snarare om att lyssna och dela med sig. Vi måste helt enkelt våga sticka hål på våra bubblor och ta oss utanför dem. Annars fortsätter vi att cementera en polariserad värld där några är onda och några är goda, och det är inte vägen framåt. För hur kan något förändras eller för den delen förbättras om vi inte börjar prata med varandra? En snabb grej som du kan starta med är att testa hur det känns att vara i en annan bubbla än din egen. På Filterbubblan.se kan du via en mängd Twitter-konton befinna dig i tre helt olika ideologiska filterbubblor, från vänster till höger. För i samma stund som jag tänker ”hur tusan kan Sverigedemokraterna ha så mycket som 17 procent” tänker någon annan ”hur tusan kan Sverigedemokraterna bara ha 17 procent?”.

Det är den världen vi måste förhålla oss till. Först då kan allt bli bättre.

Till Toppen