SvD Perfect Guide
Annons

Elin af Klintberg: Ja, jag var en usel chef

Text: Elin af Klintberg - 7 januari 2020

Du kan se det här som en avbön. För så här i backspegeln inser jag att jag nog var en ganska usel chef där i början på karriären. 26 år och totalt tondöv för medarbetarnas olika utmaningar och med en självbild som ena dagen tangerade geniets, andra dagen befann sig på botten. Förebilderna var få: stenhårda chefer på film som pekade med hela handen och som gormade ”you’re fired” – och så de manliga chefredaktörer som jag själv hade haft i magasinsbranschen.

Från dem hade jag lärt mig att avspisa förhoppningsfulla frilansare med otydliga formuleringar, driva på medarbetarna med piska och endast fokusera på resultatet. Iklädd en lite för stor kavaj trodde jag att jag vann respekt genom att vara hård och tydlig.

Som tur är har tiderna förändrats.

Enligt den amerikanska ledarskapsgurun och författaren Monique Tallon som skrivit boken Leading gracefully står vi inför ett skifte. Hon menar att framtidens vinnande bolag är de som kommer att tillämpa ett ledarskap byggt på feminina värderingar. Och det hela är ju ganska logiskt. För vem vill ha en chef som är bestämd, hård och självisk när man kan få någon som är empatisk, uttrycksfull och samarbetsinriktad?

Annons
Annons

Enligt Tallon är USA:s två senaste presidenter talande för resonemanget. Barack Obama upplevs med sin feminina ledarstil som ödmjuk, empatisk och sårbar. Donald Trump som anammat en traditionellt manlig ledarstil upplevs däremot som aggressiv, självupptagen och tävlingsinriktad.

Kvinnligt kontra manligt ledarskap. Tallons exempel berättar också något viktigt: att ett ledarskap utifrån feminina värderingar inte handlar om kön, utan snarare om egenskaper som traditionellt tillskrivits kvinnor.

Men lika mycket som chefer måste se över sitt sätt att leda måste anställda förstå att även de bär på fördomar. Nyligen gjorde den brittiska ekonomiprofessorn Martin Abel en sorglig upptäckt. Han anlitade 2 700 ekonomer i ett test där uppgiften var att transkribera kvitton. När de sedan fick feedback från en manlig respektive en kvinnlig chef visade det sig att både män och kvinnor reagerade mycket mer negativt på den kvinnliga chefens kritik. Motivationen sjönk och de blev mindre sugna på att jobba för firman i framtiden.

Enligt Martin Abel förväntas kvinnliga chefer ge beröm för en arbetsinsats tre gånger så ofta som manliga.

Jag gillar tanken på en era där vi går ett schysstare ledarskap till mötes. I årtusenden har män (och några få kvinnor också för den delen) kapat ledarskapet och skapat en stereotyp som idag, särskilt efter metoo-rörelsen, känns hopplöst omodern.

Samtidigt vet jag inte riktigt om universallösningen är att fastslå att det hela bara handlar om kvinnligt eller manligt ledarskap. Snarare är det väl ett mänskligare ledarskap som är vägen framåt?

I februari fick Obama uppmärksamhet när han pratade om den ”giftiga maskuliniteten” som återfinns i vissa manliga stereotyper. ”Att vara man handlar först och främst om att vara en god människa”, sa den alltid så sympatiske ex-presidenten. Och samma mening kan man kanske applicera på morgondagens ledare: ”Att vara chef handlar först och främst om att vara en god människa.”

Annons