Perfect Guide

Elin af Klintberg: Barnen är de nya moralpoliserna

Det dimper ner ett mail från sonens lärare. Alla barn i klassen ska dokumentera hur man återvinner i hemmet, gärna med fotografier och utförliga bildtexter. Första känslan som slår mig är panik. Den dagen springer jag hem tidigare från jobbet för att sondera terrängen. Havet av petflaskor som ligger huller om buller i grovhallen, den stora papperskorgen i köket där plast, papper, matrester och kaffesump gnuggar sig mot varandra. Färgat glas och vanligt glas som ligger i en pöl av rödvin i en stor papperskasse. Gamla batterier som skräpar i olika skålar. Dymomaskinen som inte använts sedan vi flyttade in i huset plockas fram samtidigt som jag snabbgooglar på kompost med egna maskar. Det slutar med att jag tecknar ett matavfalls- abonnemang med kommunen och ordnar en egen återvinningsstation med pedagogiska rubriker i källaren. I mitt smått psykotiska tillstånd skugg-boxas jag till en imaginär Eye of the tiger och tänker att jag även den här gången ”klarade mig”. Nu kan sonen komma hem och jag kan få glänsa!

Annons

Kan ni se detta scenario framför er 1977, samma år som jag föddes? Jag tänker framförallt på vår föräldrageneration, de skämdes inte. Familjealbumen är fyllda med foton av rödmosiga kinder, småpackade leenden och pälsjackor värdiga en pimp i Harlem. En cigg i ena handen, ett glas vin i den andra. ”Lilla gumman är du sömnig, kryp in här under bordet och sov lite”. Vi barn hängde med i de vuxnas värld och nöjde oss med det, vi visste ju inget annat.

I dag är situationen omvänd. Inga kan spänna ögonen i oss eller ge oss ett lika besviket ansiktsuttryck som våra barn. De har blivit de nya poliserna. Och vi föräldrar kontrar med att bli de mest laglydiga medborgare man kan tänka sig – av skräck för att ertappas av våra avkommor.

En väninna berättar hur hon fått jordens utskällning av sin nioåriga dotter då hon spottat ut tuggummit på gatan. Med svansen mellan benen fick hon plocka upp det geggiga Stimorolet som landat rakt i en vattenpöl. En annan berättar hur han tjuvröker hemma; går på många och långa promenader som avslutas med en rejäl dusch munspray och sanering med våtservetter så att två- och femåringen inte ska märka av hans last. En annan fick försvara sig som i domstolen i Haag för att juicen hon köpt inte var ekologisk. På frågor som: ”mamma, har du någonsin varit full eller snattat något?”, himlar man med ögonen och svarar att kanske någon gång för jättelänge sedan tog mamma ett glas vin och en smågodis på Ica utan att betala.

Det är inget nytt fenomen att barn i alla tider varit lika präktiga som kristdemokrater på crack, det ligger liksom i barnens natur att ha Martin Luther tungt vilande på axeln. Enda skillnaden är väl att vår generations mammor och pappor följer barnens moraliska kompass som vore den 95 teser uppspikade på kyrkoväggen. Vi vill så förtvivlat gärna vara duktiga och göra dem stolta över oss.

Om våra ansträngningar kommer att skapa lyckligare ungar återstår att se, vad som däremot är glasklart är att de gör världen lite bättre – och att återvinningen i klass 2A i Hedvig Eleonora skola ökade lavinartat den här veckan.

Till Toppen