Perfect Guide

Elin af Klintberg: ”Alla pojkvänner får göra det stora knätofstestet”

Inget annat land är lika ängsligt som Sverige vad det gäller traditioner. När Norge piskar upp karnevalsstämning den 17 maj möter vi vår nationaldag med flackande blick och skepsis. ”Inte ska väl vi fira?”. När andra länder skryter om inhemska rätter och riter börjar vi stamma något om swedish meatballs. Jag tror att det handlar om att vi är så förtvivlat rädda för att trampa någon på tårna att vi hellre skalar bort symboler och traditioner.

Annons

I min familj fick jag tidigt lära mig att skilja på fina och fula traditioner. Allt från USA var kommersiella påhitt som bara existerade för att vi skulle öppna plånboken. Om jag grattade min pappa på Fars dag fick jag en närmast förnärmad reaktion tillbaka. Gamla traditioner fick däremot gärna bevaras, kanske är det därför som min släkt alltid gått ”all in” just den där fredagen i juni. Jag pratar förstås om vår heliga graal – midsommarafton. Då möts vi i hundratal på släktgården i Sörmland, klär oss i folkdräkt från Rättvik och dansar vild hambo på logen natten lång.

Den uppmärksamme undrar nu: varför folkdräkt från Dalarna i Stockholms utkanter? Jo, det har vi min farfars farmor att tacka för. Denna finurliga lilla dam, som jag i efterhand har förstått hade bra koll på både mode, blommor och bin, hade tolv barn varav tio var döttrar som alla var ogifta. Det var ju självfallet både problematiskt och kostsamt för familjen som mer än gärna såg att flickorna hittade ett lämpligt parti. I samma veva hade folkdans blivit modernt i borgerliga kretsar och det coolaste stället att hänga på var Svenska Folkdansens Vänner. Det var här som min farfars farmor fick en idé. Jag inbillar mig hur hon en morgon ryckte upp dörren till sina döttrar rum, viftade med plånboken och tjoade: flickor nu ska det shoppas!

Samma dag tågade en grupp om elva personer in på ett nyöppnat NK för att hitta den absolut grannaste folkdräkten. Den kyska, uppknäppta skruden från det egna landskapet ratades snabbt, nej, min farfars farmor hade siktet inställt norrut och på den mest vågade dräkten av dem alla – Rättviksdräkten! Sagt och gjort, tio dräkter i varierande storlekar betalades kontant och det krävs inte någon större fantasi för att frammana bilden av hur tio unga kvinnor i tajta snörliv och färgsprakande kjolar gjorde succé på Svenska Folkdansens Vänner. Behöver jag ens berätta att sex av systrarna var bortgifta inom ett år?

Även för min syster och mig har dräkten varit avgörande i valet av partner. Så fort vi trott att vi mött en person som passar oss bra har denne bjudits ut på landet på midsommar för att genomgå det STORA testet. Det är egentligen ganska enkelt: Har han några som helst invändningar mot att åla sig i tajta gula knickers med knätofsar blir han helt enkelt inte långvarig i familjen.

Så det här med traditioner behöver faktiskt inte var så komplicerat. I vissa fall är det faktiskt bara att sätta på sig dräkten, bita ihop och se glad ut. För vem vet, du kanske träffar ditt livs stora kärlek?

Foto: IBL

Till Toppen