Annons
X
Annons
X
Sverige
Kommentar

Mårten Schultz: Eliassons uttalande om SD är inte tjänstefel

[object Object]
Rikspolischef Dan Eliasson, längst till höger. Foto: Jessica Gow/TT

Det var ganska precis ett år sedan jag skrev om Sverigedemokraternastunnelbanekampanj. Kampanjen var, menade jag då och nu med, osmaklig. Den ledde till förväntade reaktioner och revs till och med ned av meningsmotståndare. Men den var inte – vilket var tydligt – brottslig.

Trots att kampanjen inte var i närheten av att vara brottslig anmäldes den. Massor av människor anmälde den och ville få prövat om den utgjorde hets mot folkgrupp. En del av dessa anmälningar kan ha gjorts av personer som faktiskt trodde att kampanjen kunde anses som hetsande i lagens mening. Men de flesta torde inte ha trott det.

Normalbegåvade och allmänbildade människor kunde inte på allvar ha tagit affischernas lösa formuleringar för hets mot folkgrupp. Och det var kanske inte heller poängen med anmälningarna.

Annons
X

Jag sammanfattade det så här:

"Om jag ska spekulera gissar jag att en del av de personer som gjort ansträngningen att anmäla reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts, än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte alltid.

I stället används anmälningarna för att göra en politisk poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta händelser."

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ett år senare kan konstateras att detta oskick inte har försvunnit. Samtidigt som polisen får mycket kritik för att anmälda brott inte utreds tillräckligt, fortsätter människor att mot bättre vetande använda polisanmälningar som ett billigt sätt att göra politiska utspel. Missbruket av rättssamhällets instrument är ett virus. Ett virus som nu verkar ha infekterat rättsväsendet självt.

    I samband med en diskussion i Almedalen uttalade sig rikspolischefen Dan Eliasson om Sverigedemokraterna. Han sade bland annat att om SD:s partiledare kräver hans avgång så "ser jag det som en merit". Det här kan man ha synpunkter på. Många har reagerat negativt och menar att det är olämpligt att en myndighetschef uttalar sig i politiska frågor. Andra och Eliasson själv framhåller att även chefer har åsiktsfrihet.

    För egen del ser jag, som jurister tenderar att göra, argument för båda ståndpunkterna. (Som min kompis uttryckte det om sin juristmake: Han är bilden som kommer upp när man söker på "å ena sidan och å andra sidan" på Wikipedia.)

    Eliassons uttalanden polisanmäldes för tjänstefel. Anmälan gjordes av en polis, närmare bestämt en polisinspektör från Göteborg. Chefsåklagaren Jan Pernvi beslutade att inte inleda förundersökning. Eliassons uttalanden var inte brottsliga eftersom de inte skedde inom ramen för myndighetsutövning.

    Varför polisanmäler man då detta om man är polis själv?

    Pernvis konstaterande är årets minst förvånande åklagarbeslut. Oavsett vilken åsikt man har om rikspolischefens politiska
    ställningstaganden är det uppenbart att det inte kan utgöra tjänstefel eller något annat brott. Så varför polisanmäler man då detta om man är polis själv?

    Det finns två möjliga förklaringar. Båda bekymrande.

    Antingen känner inte polisinspektören till vad tjänstefel innebär (och har inte brytt sig om att slå upp eller ringa någon innan han satte kollegor i arbete). Det är i så fall en bekymrande okunskap av företrädare för den myndighet som ska ta emot polisanmälningar från allmänheten och agera utifrån dessa.

    Den andra förklaringen är att polisinspektören har använt sig av polisanmälningen som ett politiskt verktyg som Sverigedemokraternas belackare gjorde förra sommaren. I så fall gjorde han en okynnesanmälan för att få genomslag i medier för budskapet att han är missnöjd med sin chef. Och det är en ännu mer bekymrande tolkning. Den innebär att inte ens poliserna själva tar polisanmälningar på allvar.

    Samtidigt som jag skriver dessa rader läser jag på Twitter en frustrerad polisman beskriva ett annat åklagarbeslut. Åklagaren hade beslutat att inte frihetsberöva personer som gripits för rån och andra brott. Utifrån beskrivningen sympatiserar jag med polismannens frustration, men inser samtidigt att jag inte har någon aning om sammanhanget.

    Det fanns kanske goda skäl för beslutet. Kanske var just denna åklagare själv frustrerad av att behöva skriva onödiga beslut i ärenden som aldrig borde ha blivit en sak för de rättsvårdande myndigheterna från början.

    Annons

    Rikspolischef Dan Eliasson, längst till höger.

    Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X