Elev: Lärarna bryr sig verkligen

Ett flexibelt schema för eleverna och ständiga samtal om målen och hur man tar sig dit. Med några enkla förändringar höjde Rönnenskolan elevresultaten.

1/3

Iris Orfanidou och Ignacio Urrutioa.

Foto: MALIN HOELSTAD
2/3

Mariel Casuga, Annika Chan och Sham Hotheiry.

Foto: MALIN HOELSTAD
3/3

På Rönnenskolan erbjuds läxhjälp minst två gånger i veckan, en extra lärarresurs i de ämnen där det behövs mest, just nu matematik och stort fokus på språkinriktad undervisning i alla ämnen.

Foto: MALIN HOELSTAD

Rönnenskolan i Malmö har brytdag. Det betyder att det vanliga schemat bryts för en dag och eleverna jobbar med det ämne som de tycker att de behöver. Någon hänger lite för länge i korridoren, men fångas genast upp av en lärare.

– Du ska till svenskan, eller hur? Jag följer dig dit.

Ett leende och ett milt tag om nacken.

Rim Jabboul i nian sliter med sitt NO-arbete, precis som flera av hennes klasskompisar. Om bara ett par veckor kommer hon att säga hej då åt skola, lärare och kompisar. Kul, men sorgligt.

Rönnenskolan är bra, tycker hon. Mest tack vare lärarna, för de bryr sig. Inte bara så där läraraktigt, utan på riktigt.

– När man behöver hjälp här så bryr de sig. Verkligen. Håller någon på att fejla (vaddå fejla, så kan du väl inte prata. Misslyckas heter det, flikar Liridon Ceza in. Fejla borde dock stavas "faila" från engelskans fail om det ändå ska vara med, enas de om), då får du massor med hjälp.

Det är mer ordning och studiero på Rönnenskolan än vad det verkar vara i kompisars skolor eller skolor som de gått i tidigare, tycker gruppen vi pratar med.

Det är dock inte enbart för att de är godhjärtade som lärarna bryr sig, det är en del i en tydlig strategi för att ha koll på elevernas resultatutveckling och tidigt fånga upp dem som har det tufft. Men så har det inte alltid varit.

2009 gick mer än en tredjedel av eleverna ut nian utan fullständiga betyg. I fjol hade drygt 82 procent godkänt i alla ämnen.

Men att förändringsarbetet tog fart från början var faktiskt lite av en slump, berättar Anna Mårtensson, förstelärare på skolan.

Vi pratar mycket om vad vi gör och varför vi gör det.
Anna Mårtensson, förstelärare

Det började med två klasser som kom till årskurs 7 med mycket dåliga resultat. När de slutade nian i fjol hade de höjt sig rejält.

– Vi började fundera på vad vi hade gjort som gjorde att det gick så bra. Sedan har vi försökt sprida det till skolan, säger Anna Mårtensson.

Redan året innan hade skolan börjat jobba i så kallade horisontella arbetslag, där de olika ämneslärarna som har en årskurs samlas och pratar om undervisningen och eleverna.

– Det gjorde att vi hade väldigt bra överblick över hur det såg ut för våra elever. Vi hade nära till varandra och kunde snabbt prata med en elevs andra lärare om det behövdes, berättar Anna Mårtensson.

**Och även eleverna **började inse att lärarna verkligen hade koll och att de dessutom pratade med varandra.

– De såg att det hängde ihop, jag kunde ta upp saker i svenskan som jag såg att SO-läraren gjorde. Jag tror att det gör att de känner sig sedda, de vet att vi vet hur det går för dem och vad de gör.

Arbetssättet gjorde också undervisningen mer flexibel. Om Anna Mårtensson såg att en elev behövde jobba mer med SO, så blev det så, trots att svenska stod på schemat. Samma tanke ligger bakom de så kallade brytdagar som infördes, där man bröt det vanliga schemat under en dag för att eleverna skulle kunna jobba med ett område där de behövde bli bättre – för hela skolan eller enstaka klasser.

Just sättet att sätta eleven i centrum var något som Jenny Strand, rektor på skolan sedan november, imponerades över.

– En styrka som jag känner finns här är just att man har eleven i centrum oerhört mycket. Man är väldigt snabb att kontakta föräldrarna om det är något, men det är också att man jobbar runt eleverna ur ett helhetsperspektiv, säger hon.

En av de stora skillnaderna tror Anna Mårtensson också är att man gjorde eleverna medvetna om kunskapsmålen och hur de skulle nå dit. Det pågår idag ett ständigt samtal om målen och vad som krävs.

– Vi pratar mycket om vad vi gör och varför vi gör det. Nu befinner jag mig här och jag ska hit. Eleverna får väldigt bra koll på deras ämnesmål till slut, säger hon.

Och kraven på eleven är höga, ska vara höga, menar Anna Mårtensson. De ska inte bara gå till skolan och "rapa upp saker". De ska se sambanden och kunna dra parallellerna. "Du blir ju aldrig nöjd!", brukar hennes elever säga. "Nej det blir jag inte", brukar hon svara då. "För jag vet att ni kan mer."

Läxhjälp minst två gånger i veckan, en extra lärarresurs i de ämnen där det behövs mest, just nu matematik och stort fokus på språkinriktad undervisning i alla ämnen. Det är några ytterligare faktorer som Anna Mårtensson och rektor Jenny Strand menar ligger bakom de höjda resultaten.

Just nu håller Anna Mårtensson, som en del i försteläraruppdraget, en studiecirkel med alla lärare med en bok om språkutveckling som litteratur. Hon är också med på kollegors lektioner och tittar på och ger återkoppling kring just språkutveckling.

Nästa mål är enligt Jenny Strand att jobba mer med just det kollegiala lärandet, att lärarna i större utsträckning ska börja utvärdera varandra.

**Skolan har runt **290 elever, men elevernas namn kan de flesta lärare. Det tror också Anna Mårtensson bidrar till miljön på skolan och att eleverna känner sig sedda - på gott och ont, enligt eleverna själva. Kontakten med elevens föräldrar är tät.

– "Måste du ringa hem?" kan de säga ibland. Ja, det måste jag. Hade jag varit din mamma hade jag velat veta det här, säger Anna Mårtensson. Men föräldrakontakten ska inte bara vara när det händer något negativt, säger Anna Mårtensson och berättar att hon har bestämt sig för att också ringa minst ett "positivt" samtal till föräldrar varje vecka.

**I niornas klassrum **har Liridon Ceza en mobillur i ena örat. Att lyssna på musik i telefonen är ok under vissa lektioner, men man får inte hålla på och fippla med telefonen, spellistan ska vara klar från början.

Vi pratar om Pisa-reultaten och niorna som vi pratar med är överens om en sak: det borde vara strängare i den svenska skolan, så som det är i de länder som ligger i topp i Pisa.

– Vi har det alldeles för bra i Sverige. Vi är för bortskämda, säger Liridon Ceza.

Samtidigt lyfter de upp precis den kritik som Pisa ofta får: mäts egentligen rätt saker? Sham Hotheiry tror inte det.

– I Kina behöver de mest memorera fakta. Vi måste vara kreativa, resonera och analysera. Det är ju mycket lättare att bara memorera.

Läs även

Iris Orfanidou och Ignacio Urrutioa.

Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 3

Mariel Casuga, Annika Chan och Sham Hotheiry.

Foto: MALIN HOELSTAD Bild 2 av 3

På Rönnenskolan erbjuds läxhjälp minst två gånger i veckan, en extra lärarresurs i de ämnen där det behövs mest, just nu matematik och stort fokus på språkinriktad undervisning i alla ämnen.

Foto: MALIN HOELSTAD Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X