Recension

ElektraElektra värd publikens jubel

Med förakt beskriver Elektra ett kvinnoliv hon inte vill dela: Ät fett och sött och gå till sängs med era män! Den enda sötma hon bryr sig om är hämndens, hämnden på modern Klytaimnestra som mördat hennes far och gift om sig med ynkryggen Aigisthos. Extatiska jubelrop utbryter i slutminuterna när brodern Orestes återvänder och mördar mor och styvfar, varpå Elektra dör av glädje.

Under strecket
Publicerad
Katarina Dalayman och Kungliga Operans kör.

Katarina Dalayman och Kungliga Operans kör.

Foto: ALEXANDER KENNEY
Annons

Detta gastkramande operakoncentrat på drygt 100 minuter har nu Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller tagit sig an efter sitt maraton med Nibelungens ring. Det är en ryslig operaintrig, men fruarna i operasalongen satte säkert inte teaterkonfekten i halsen när Strauss och Hofmannsthals Elektra hade urpremiär för hundra år sedan. Då var Freud högsta mode och kvinnors hysteri ett vanligt samtalsämne.

På en underbar, poetisk blankvers skrev Hugo von Hofmannsthals ett säreget libretto efter de antika tragedierna, och Richard Strauss gjorde en tonsättning som djärvt balanserar på en yxegg mellan senromantik och modernism, i en tid då allt befann sig i gungning.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons