Annons
Recension

Per LeiElegant och stram italienare

Under strecket
Publicerad

Begreppet italiensk restaurang skapar två separata bilder som flimrar runt i huvudet. Antingen den bullriga lilla kvarterskrogen med brödkorgar, grytor på bordet och stora gester - eller små minimalistiska florentinare där det är lika vitt på väggarna som på en tandläkarklinik.
Per Lei tillhör den senare kategorin.

Ungefär tjugo gäster ryms i den stramt eleganta lokalen som har högt i tak. Det schackrutiga golvet, de vita dukarna och de vita väggarna gör att man nästan lyser om man bär något annat än svart och vitt i klädväg.
Menyn är också stram och erbjuder få valmöjligheter. Det finns två femrättersmenyer som man kan banta ner till tre eller bara välja enstaka rätter. Men sammanlagt nio rätter (ett urval av ostar ingår i båda menyerna) skapar ingen större beslutsångest.
Förrättsrisotton är perfekt stunsig och plockar in en trevlig sälta från sardeller och kapris. Zucchiniblomman med pilgrimsmussla och en tomat- och basilikasallad är väldigt vacker och musslan är utmärkt, men tillbehören lyckas inte lyfta rätten över det förväntade.
Den rostade lammbogen är vällagad, men heller ingen sensation. Och polentan som serveras till har tyvärr tappat smaken någonstans på vägen från köket. Diskret var ordet. Då är den halstrade havsaborren, också med en smak av färsk basilika, en trevligare bekantskap. Här har perfekt halstringstid kombinerats med ett bra tillbehör: en sallad på kronärtskocka och vitlök.
Efterrätterna är också snyggt upplagda, väl komponerade och noggrant utvalda. Men det vill liksom inte riktigt lyfta till nästa nivå. Och det gäller såväl den ricottafyllda crespellen och choklad och mascarponeterrinen som toppats med körsbär kokta i Campari.

Annons
Annons
Annons
Annons