Recension

AtlantisEldkvarn är mer rätt än någonsin

Under strecket
Publicerad
Annons

När Håkan Hellström anordnade julunderhållning på Nalen 2003 var Plura Jonsson en av gästerna. Tillsammans gjorde de Eldkvarns Gatan fram och The Pouges Fairytale of New York. Det var intensivt, chosefritt och väldigt avslappnat på en och samma gång. Speciellt intressant var det att studera Plura. Just den här kvällen såg han inte ut som Eldkvarns general, tyngd av bandets historik och ansvarig för dess överlevnad och existens, utan som en man som bara gick upp i musiken och stunden utan att fundera så mycket på hur resultatet blev. Antagligen var det därför allt lät så fantastiskt.

Min personliga relation till Eldkvarn har tidigare varit förhållandevis sval. Jag har sett dem spela någon gång här och där under årens lopp. Kompisar har hojtat sig hesa över Plura och Carlas låtar. Men det jag har hört har liksom aldrig riktigt berört mig. Och den där julmiddagen hade jag så gott som glömt när en förhands-cd med fem nya Eldkvarn-låtar hamnade i cd-n för någon månad sedan.
Så man kan nog säga, utan att överdriva en enda millimeter, att jag minst sagt blev förvånad när jag kom på mig själv med att ha den på repeat.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons