Annons

Tullias världEkman lägger pussel med skärvor och skapar liv

Författaren Kerstin Ekman är uppvuxen i Katrineholm och tidigare ledamot av Svenska Akademien. Den nya boken kretsar kring Tullia, dotter till den berömda romerske talaren, författaren och politikern Cicero.
Författaren Kerstin Ekman är uppvuxen i Katrineholm och tidigare ledamot av Svenska Akademien. Den nya boken kretsar kring Tullia, dotter till den berömda romerske talaren, författaren och politikern Cicero. Foto: Bodil Bergqvist

I ”Tullias värld” gläntar Kerstin Ekman på dörren till ett kvinnoliv i romarriket, såsom hon föreställer sig det. Tullia är en ny syster till alla de kvinnor som har befolkat Ekmans romaner; alla de kvinnor som inte tagit plats i historieskrivningen.

Under strecket
Publicerad

Det hörs en viskning, långt borta. Det är en röst, från en annan plats och en annan tid, som pockar på uppmärksamhet. Det är Tullia, dotter till den berömda romerske talaren, författaren och politikern Cicero, som viskar: hon vill träda ut ur glömskan. ”Att jag hör en röst viska är naturligtvis inbillning. Men man ska inte förakta inbillningar. Jag lever av dem. Vi lever allihop gärna i dem”, skriver Kerstin Ekman. Den inbillade viskningen från dåtidens Rom har blivit en bok – ”Tullias värld”.

Vid en första anblick påminner ”Tullias värld”, med sin ambition att skriva fram historiens undanskymda människoöden, kanske allra mest om Ekmans bok om 1700-talsforskaren Clas Bjerkander, ”Då var allt levande och lustigt” från 2015. Båda verken söker, utifrån den knapphändiga information som finns till hands, att med varsamt pusselläggande få ett människoliv att stiga fram ur tidens djup. Ett mosaikarbete, som Ekman kallar det i ”Tullias värld”.
Men i ”Tullias värld” går rottrådarna djupare än så, inte bara i tiden, utan också i Kerstin Ekmans eget författarskap. Tullia är en ny syster till alla de kvinnor som, framför allt från sviten ”Kvinnorna och staden” (1974–83) och framåt, har befolkat Ekmans romaner; alla de kvinnor som inte tagit plats i historieskrivningen. Detta civilisationskritiska drag i författarskapet, det som på senare år har kommit att bli alltmer tydligt med essäböckerna om skogen, blommorna och ängsmarkerna, har egentligen alltid funnits där.

Annons
Annons
Annons