X
Annons
X

Ekelunds ordteater fortsätter gäcka forskare

Ingrid Schaar (red)
Ett nytt språk. Essäer om ord och begrepp hos Vilhelm Ekelund
216 s. Atlantis CA 239:-

Inget annat modernt svensk författarskap har ägnats så mycket kritisk uttolkning som Vilhelm Ekelunds. Under de senaste femtio åren har en kontinuerlig ström av böcker och uppsatser, avhandlingar och essäer behandlat hans poesi, kritik och aforistik. Intresset för Ekeklund tycks heller inte avmattas; på ett smått unikt sätt har hans verk kunnat motstå litterära konjukturer.
Ekelund är som det just nu ser ut den svenska 1900-talsförfattare som väcker mest frågor; gåtfullheten hos honom har förblivit intakt på samma gång som kunskapen om honom blivit allt större. Något hos Ekelund tycks hela tiden fly undan, som om den ekelundska texten bara blir allt starkare, mer självtillräcklig ju mer man granskar den. Den egenskapen delar han på sätt och vis med alla stora författare; litterär storhet i det vidare tidsperspektivet innebär ju att orden förmår lösgöra sig ur sin tidskontext och leva sitt eget
liv. I den meningen använder inte författaren orden utan skapar dem. De stora författarskapen är alltid mer eller mindre häpnadsväckande uttolkningar av orden, allas egendom.
Men Ekelunds överlevnadskraft handlar också om något annat; det finns i själva hans skrivsätt ett inbyggt försvar mot att bli överspelad av tiden och tolkningarna: en hårdhet i stilen, en egensinnig förkortningskonst, ett kryptiskt bruk av orden - vanliga svenska ord, grekiska och latinska inlån, egna nybildningar. Att läsa Ekelund är att tvingas vrida och vända på det enskilda ordet. Det är att ge sig i kast med en viss mystik, en namn- och begreppsmystik, som om de ekelundska orden ständigt bevarade en bortvänd sida - kanske också för honom själv. De är amuletter laddade med magisk kraft. I "Båge och lyra" (1912) skriver han: "att skriva är en magisk konst; att litterär konst är annat än gemytfyllt pladder."
Antologin Ett nytt språk. Essäer om ord och begrepp hos Vilhelm Ekelund, redigerad av Ingrid Schaar, innehåller en rad
spännande essäer kring Ekelunds språk och stil. Incitamentet till boken har varit de fyra massiva volymerna "Konkordans till Vilhelm Ekelunds skrifter" (Lund 2000) där varje ord hos Ekelund förtecknats i sin kontext. Mer eller mindre direkt förhåller sig de olika essäförfattarna till konkordansen och den kunskap den ger. Här finns traditionella motivstudier som Per Erik Ljungs känsliga utforskning av trädens betydelse hos Ekelund - trädet som metafor för traditionen, människan, godheten, men också trädet som konkret natur.
Man kunde tillägga att trädet också är ett självporträtt, särskilt eken, som ju finns inskriven i hans namn. I "Båge och lyra" heter det, troligtvis om hans egen sträva karaktär: "Ja, tänk så förbannat synd i varje fall att man inte kan sätta ekträd i fönsterpottor."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X